"Zakris-Oll"

Tidigare har jag skrivit om föräldramördaren Olof Andersson i Sandby. Idag hittade jag ytterligare information när jag bläddrade i Egbys sockenbok.

Tidigare inlägg:

Ur sockenboken: ”Mentalsjukvården var bedrövlig. Om någon blev ”underlig” hölls han fastbunden i sängen och på så sätt kunde en stackars mentalsjuk människa få ligga i flera år. Ett annat sätt var att vakta den sjuke ett dygn i varje gård i socknen. På så vis sköttes år 1870 Olof Andersson, kallad Zakris-Oll, i Sandby.

Han hade varit sjöman men blev sinnessjuk, kom hem och försökte döda sina föräldrar, 79-årige Anders Zachrisson och 69-åriga Kjerstin Erlandsdotter, som bodde ett stycke öster om Sandby. Tillskyndande personer hindrade honom den gången och han togs om hand av sockenborna. Natten mellan 28 och 29 maj tog han sig emellertid ut från Sörgården i Sandby och begav sig ner till föräldrarnas stuga där han dödade både fadern och modern när de låg i sängen och sov, dels genom slag med en stor sten, dels genom flera knivhugg.

Efter det hemska dådet gick han ner till Ransorden och tog en båt med vilken han seglade till Hulterstad. Där greps han på pingstaftonen och fördes till fängelset i Kalmar och kom så småningom till hospital. Där fick han stanna till sin död 1917.

Platsen där föräldrarnas stuga låg kallas än i dag för Zakrisbacken och Zakris horvan.”

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > 
[mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-1924 > 
[mffmm] Brita Stina Persdotter - 1833-1910 > 
[mffmmm] Ingrid Erlandsdotter - 1798-1874 > Hennes syster var Kjerstin Erlandsdotter - 1801-1870 > Hennes son var 
Olof Andersson - 1833-1917

Olaus får lagen i egna händer

I två tidigare inlägg har jag skrivit om två tillfällen när Olaus Isaksson blivit utsatt för skadegörelse.

I en gammal tidningsnotis i Ölandsbladet från 28:e dec 1904 visar det sig att Olaus blev vald till byordningsman. Kanske detta gjorde att förövarna tänkte sig för en andra gång innan de gav sig på Olaus igen.

Dessutom hittade jag en äldre artikel från 1:e april 1899 där det står att Olaus blev vald till brandrotemästare för södra socknen.

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 >
hans bror var Olaus Isaksson - 1843-1927

Byggde Göta Kanal – sökte hjälp hos konungen

En del av vår släkt består som bekant av smålänningar som tog sig till Öland. En av dessa var [mfmff] Isac Svensson som blev bysmed i Stora och Lilla Istad samt Staretorp.

Han föddes år 1794 i Björkshult som ligger intill gränsen mellan Kalmar och Kronobergs län, sju kilometer söder om Fagerhult. Två år tidigare föddes hans bror Jacob.

Jacob gifte sig med Maria Petersdotter från Åseda den 18:e november 1823. Maria hade redan innan äktenskapet ett barn, vem som är fadern är oklart. Men, tillsammans får dom 6 barn, tre under tiden i Fagerhult, ett i Åseda, ett i Virserum och ett i Mörlunda.

Familjens sammansättning

Sedan 1813 var Jacob soldat till yrket, närmare bestämt vid Livkompaniet, Kalmar Regemente. Det är också nu han blir tilldelad namnet ”Wellin”, antagligen beroende på att han då bodde i Walsmåla (eller Wällsmåla, bägge namnen förekommer). I mönstringsrullorna kan man läsa att han redan 1817 var ”Frivillig arbetare vid Götha Canal”, samma noteringar står att läsa 1822 och 1826. Med andra ord så arbetade Jacob med bygget av Göta kanal mellan åren 1817-1826.

Nedan är bilder ur Generalmönsterrullorna:

Ur: Generalmönsterrullor, Livkompaniet vid Kalmar regemente 1816
Ur: Generalmönsterrullor, Livkompaniet vid Kalmar regemente 1822
Ur: Generalmönsterrullor, Livkompaniet vid Kalmar regemente 1826

På Wikipedia kan man läsa:

 "58 000 indelta soldater från 16 olika regementen arbetade med grävningen. En mindre del av arbetsstyrkan bestod av ryska desertörer som frivilligt hade anslutit sig och privata arbetare. De gjorde tillsammans 7 miljoner dagsverken med kanalen. Ett dagsverke varade 12 timmar. Grävningen av kanalen utfördes till största delen för hand med plåtskodda träspadar. Som mest grävde cirka 7 000 man samtidigt men arbetsstyrkan bestod normalt av 2 000–3 000 soldater.

Bland de utkommenderade trupperna upprätthölls sträng disciplin. Regementena ägnade fyra timmar på helgdagarna åt exercis och fyra dagar i veckan åt målskjutning. Dagpenningen för de meniga soldaterna uppgick till 13 skilling och 4 runstycken som utbetalades av kanalbolaget.

Varje soldat som deltagit i arbetet erhöll en silvermedalj med Karl XIV Johans bild och inskriptionen "För verksamt biträde till Hafvens förening. Given av Göta-kanal-Bolaget".

Som man kan läsa ovan var arbetet slitsamt och 1826 får Jacob ”afsked för sjuklighet”. Hur Jacob och hans hustru försörjer sig och sin familj efter detta är oklart. Men med tanke på att de flyttade en del kan man tänka sig att det berodde på avsaknad av fast arbete.

Från 1834 bor familjen i Åkerö som ligger ca 1,5 km söder om Mörlunda samhälle och bara ett par hundra meter i från Emån. Runt 1856 bygger man ett nytt hus där och gården (eller huset) kallas därefter för ”Bygget under Åkerö”.

Men snart verkar det som att det ekonomiska inte längre går ihop. I husförhörslängden står antecknat att Jacob den 15:e maj 1857 får ”betyg för att söka hjelp hos konungen”. Och hjälp fick han. Ovisst är om hjälpen kom direkt ur kunglig hand eller ej, men i vidare anteckningar har han inte bara titeln ”f.d. Soldat” utan även gratialisten.

Ur: Mörlunda kyrkoarkiv, Husförhörslängder (1857-1864)

Bara ett år senare går hans hustru bort i lungsot och han bor sedan ensam med sin yngsta dotter Charlotta (som hade en hand som var ”oför” och ”ofärdig”, vilket antecknades under 25 års tid i husförhören) fram till hans död den 12:e maj 1877. Jacob blev 85 år gammal.

Till sist två foton på dottern Beata (Gustaf Petter Westerviks kusin) som for till Amerika:

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 > 
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 > 
[mfmff] Isac Svensson - 1794-1873 > hans bror var
Jacob Svensson Welin - 1792-1877

Olaus i skottgluggen – igen!

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om Olaus Isaksson (Gustaf Petter Westerviks bror) och det brott som blev begånget i dec 1902. Nu visar det sig att detta inte var första gången familjen blev utsatt för skadegörelse.

Den 9:e oktober 1901 kan man läsa i Ölandsbladet att ”någon illvillig och samvetslös person” har saboterat Olaus åkvagn och att en belöning på inte mindre än 25 kronor skall utgå till den som anger förövaren!

Ölandsbladet 19011009
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 >
hans bror var Olaus Isaksson - 1843-1927

Skeppet Lydias mönstringsliggare

Nedan är mönstringsliggaren för skeppet Lydia där [mfff] Nils Magnus Larsson var inskriven som jungman. Man kan utläsa några nya detaljer, bland andra:

  • Man var som mest tolv personer ombord på skeppet varav fem var från Öland, fem från Gävle, en från Sölvesborg samt en timmerman från Finland.
  • Nils Magnus tjänstgöringstid var enligt liggaren 17 månader och 5 dagar med en lön på 25 kronor per månad.
  • Två personer mönstrade av i Rotterdam och en i London innan skeppet förliste.
  • Två personer mönstrade på i London, förmodligen bara några månader innan skeppet förliste.
  • Antecknat i liggaren: ”Anm. Skeppet Lydia afgick från Wilmington den 18 oktober 1879, destinerad till Glasgow men har sedan ej hörts utaf.”
[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 >  
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >  
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879

Kan Alberts pappa ha sett ut så här, ungefär?

[mff] Alberts far Nils Magnus Larsson försvann som bekant till sjöss, tillsammans med skeppet Lydia som fraktade hartz mellan Wilmington och Greenock. Eftersom han dog ung, endast 22 år gammal, är chansen att man hittar något fotografi på honom rätt liten.

Men, hans kusin Janne Rubert däremot, han fastnade på bild när han ansökte om medborgarskap i Chicago, Illinois.

Janne Rubert Olsson föddes den 6:e september 1881 i Södra greda och var således inte påkommen när Nils Magnus gick bort. Han lämnade Sverige den 15:e augusti 1901.

Han var lite svår att lokalisera eftersom han, väl landstigen i Amerika (via Liverpool och Quebec), blev till John Robert istället för Janne Rubert. När han ändå var i farten så passade han också på att byta efternamn från Olsson till Themander. Det senare dokumenterades i samband med naturaliseringsprocessen i december 1938 (bild nedan).

Sedan, och det hör till ovanligheten, så fanns ett fotografi tillsammans med hans ”Decleration of intent”:

I dokumentet får man bland annat veta att han arbetade som snickare, var 1,67 cm lång, vägde 72,5 kg, hade ljudbrunt hår och hade blå ögon.

Innan Robert blev fullvärdig medborgare så hann han med en hel del.

Han bor enligt 1910 års federala folkräkning hos sin syster Frida Marie och hennes familj på adressen Chicago Ward 8, Cook, Illinois. Den 6:e maj 1911 så gifter han sig med Selma Nelson, svensk även hon. Den 14:e november samma år föds deras dotter; Violet. Några år senare, den 26:e augusti 1916 föds deras son; Carl Alvin Robert.

Med två små barn och (förmodligen) fru att försörja blir han år 1918 inkallad att tjänstgöra i 1:a världskriget. Däremot tror jag att han slapp undan. Hans ”registration card”, som är daterat till den 12:e september 1918 bär stämpeln ”U.S. EXEMPTION BOARD”.

Efter några sökningar lärde jag mig att befolkningen blev uppdelade i fem olika segment varav de tre övre segmenten var tillgängliga för tjänstgöring. En av de två nedre klasserna, som alltså inte behövde delta i kriget, inkluderade; ”Married registrants with dependent spouse or dependent children with insufficient family income if drafted.”. Jag tror Robert diskvalificerades av just denna paragrafen.

Samma tur verkar han inte ha haft när 2:a världskriget startade. Här finns inga stämplar som sätter någon på undantag. Den 27:e april 1942 i Chicago så blir han värvad för militärtjänstgöring. Han är enligt rapporten 60 år gammal, flintskallig och bär glasögon.

Den sista uppgiften jag hittar om Robert är att han dog i juli 1977. Det skulle innebära att han blev 95 år gammal, efter att ha överlevt både resan över Atlanten och två världskrig. Det är inte så illa.

[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > 
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879  >
[mffff] Lars Olsson - 1843-1905 > hans bror var 
Nils Magnus Olsson - 1833-1918 > hans son var
Janne Rubert Olsson - 1881-1977

Gusts syssling – en krigshjälte?

[mfm] Wilhelmina hade många kusiner – en bit över 30 stycken enbart på hennes mors sida. En av dessa kusinskaror skiljer sig något åt, nämligen barnen till hennes morbror Lars, där hela syskonskaran på tio personer emigrerade till Amerika. Inte helt vanligt att alla for iväg.

En av dessa kusiner var Jenny Elise (född 1875, samma år som Wilhelmina) som 1895, då 19 år gammal, lämnade Persnäs för Amerika.

Jenny Elise Benson (född Larsdotter)

Jenny gifte sig senare med Nils Bengtsson från Östraby i Skåne och fick därför efternamnet ”Benson”. De bodde i Otter Tail, Minnesota där de fick sex stycken barn. Bilden nedan visar Jenny (Larson) och alla barnen.

Benson family, left to right, (probably 1950’s): Standing, back row: Oliver Benson, Meriam Benson, Ethel Grady, Signe Page, LaVern Benson Sitting: Elida Benson, Jennie

Ett av hennes barn, Oliver Melvin Benson (syssling till Gust) blev tydligen något av en krigshjälte. Under sin karriär fick han både medaljen Legion of Merit och King Haakon medal. Efter sin död 1984 skrevs detta om honom:

Bilder och en del information ovan har jag fått av en amerikansk släktforskande släkting till ett av Jennys barnbarn.

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 > 
[mfmm] Brita Kajsa Larsdotter - 1828-1897 > hennes bror var
Lars Larsson - 1835-1894 > hans dotter var
Jenny Elise Benson - 1875-1962 > hennes son var
Melvin Oliver Benson - 1910-1984