”Ett om stor råhet vittnande illdåd”

Olaus Isaksson föddes i Stora Istad i Alböke den 14:e mars 1843 och var son till bysmeden [mfmff] Isac Svensson och hans hustru [mfmfm] Anna Cajsa Carlsdotter.

Den 30:e augusti 1868 gifter han sig med Elisabeth Karlsson från Borgholm (född i Ålem). Tillsammans får de fyra barn; Oskar Emil Tyno (1869-), Josefina Petronella (1871-1933), Anna Eugenia (1875-1954) och Carl Victor (1882-).

Olaus bor och arbetar som dräng/arbetskarl i Lilla Istad. Senare, ungefär efter 1885 står inte angivet något specifikt yrke utan endast noteringen ”Eger”, vilket jag tolkar som att han var hemmansägare. Någon gång här blir även föräldrarna inhysta (inhyseshjon) hos Olaus. Nedan är bild på hur familjen var sammansatt 1871-1885.

Ur husförhörslängden 1871-1885, Lilla Istad, Alböke

Den 7:e augusti 1878 åker hela familjen (förutom Carl Victor som inte var född) till Sydney i Australien. Enligt husförhörslängderna är familjen tillbaka i Lilla Istad den 24:e maj 1879. Vad man gjorde där i nära 10 månader framgår inte – hur nyfiken man än är!

Ur husförhörslängden 1871-1885, Lilla Istad, Alböke

Kanske fick sonen Oskar Emil Tyno mersmak av äventyret, han flyttade nämligen till Amerika, i väldigt unga år. Han reste dit den 29:e december 1886 (17 år gammal) och den yngre brodern Carl Victor gjorde samma resa den 11:e mars 1897 (16 år gammal). Jag hittar inga uppgifter om att de dött i Sverige vilket får mig att anta att de stannade kvar ”därborta”.

Några år efter att sönerna flyttat hände något rätt otäckt. I tidningen ‘Kalmar‘ fanns den 29:e december 1902 en tidningsnotis som berättar följande:

”Ett om stor råhet vittnande illdåd utfördes natten mellan den 23 och 24 dennes hon hemmansägaren Olaus Isaksson i Stora Istad af Alböke socken, då uti boningshuset, där han och hans familj bodde, ej mindre än 19 st. fönsterrutor jemte en del af fönsterbågarna blefvo sönderslagna. Gerningsmannen eller männen, om de varit flera, äro icke kända ännu, men misstankar lära finnas, skrifves till Ö. Bl.”

Ur tidningen ‘Kalmar’ den 29:e december 1902

Någon måste ha haft ett horn i sidan till Olaus eller någon i familjen. Jag har inte hittat någon upplösning på detta ännu.

Ytterligare några år senare, närmare bestämt den 3:e augusti 1913 tar Olaus och Elisabeth in två fosterbarn från Stockholm; Helge Oskar Ragnar (3 år) och Karl Tage (2 år). De flyttar tillbaka till sin mor i Stockholm den 28:e april 1917.

Olaus dör den 9:e maj 1927 av bråck och åderförkalkning på lasarettet i Borgholm, han blev 84 år gammal. Hustrun Elisabeth går bort bara en månad senare den 3:e juni, även hon av åderförkalkning, hon blev 83 år gammal.

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 >
hans bror var Olaus Isaksson - 1843-1927

2 reaktioner på ””Ett om stor råhet vittnande illdåd”

  1. Pingback: Olaus i skottgluggen – igen! – HerrNilsson.net

  2. Pingback: Olaus får lagen i egna händer – HerrNilsson.net

Lämna en kommentar