Hon tjallade på Per-August!

Som jag skrivit i tidigare inlägg så råkade [mmf] Per August Svensson i oväder när han och en vän fört oväsen i byn sent en kväll. Denna notis kunde man läsa i Barometern på julafton 1895:


Tydligen var detta inte helt gripet ur luften, man hade ett vittne!, och detta vittnet hade minsann koll på omgivningarna. Ur Oskarshamnstidningen 8 september 1894:

Hvad var det för buller? En söndagsmorgon i våras hade Karolina Söderlund i Bockara vaknat vid ett starkt buller, som tydligen kommit från närboende hemmansägaren Karl Eriksson. Det lät som om spjälor i ett staket sönderbrutits eller dylikt. Målsägaren hade låtit instämma drängarne Karl August Karlsson i Bockara och Per Gabrielsson i Korsvägen. De nekade, men ett vittne tog på sin ed, att hon strax efter oväsendet sett dem i rusigt tillstånd passera vägen och att hon på hela morgonen ej i grannskapet sett andra personer.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968
[mmf] Per August Svensson - 1861-1939

Bouppteckning efter Per August

Efter lite sökande hittade jag [mmf] Per Augusts bouppteckning som förrättades i december 1940 (året efter hans bortgång). Alla syskonen var inte närvarande, bla Edit. Att hon inte var på plats, berodde kanske på att hon hade en nyfödd son att ta hand om där hemma.

Under letandet hittade jag också en artikel där Per August, ännu en gång, råkat balansera på fel sida av lagen. Fridstörandet inträffade för övrigt ett halvår innan han gifte sig med Lydia.

Ur Barometern 24 december 1895:
[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968
[mmf] Per August Svensson - 1861-1939

Bouppteckning efter Lydia

Hittade just bouppteckningen efter Edits mor från 1950. Inte lika detaljerad som i äldre tider direkt. Samtliga syskonen verkar ha varit på plats vid förrättningen och undertecknat dokumentet. Nedan också bild på Lydia tillsammans med vad som verkar vara de flesta utav barnen, gissningsvis taget runt 1940-1950.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968
[mmm] Lydia Albertina Svensson - 1875-1949

Blev offentligt avrättad

Några personer i vår släkt har blivit dömda för brott, några av mindre allvarlig karaktär, som till exempel [mffmff] Jonas Olofsson i Övre wannborga som blev dömd för ”slagsmål å helgdag” (tidigare inlägg) 1840 och [mmf] Per August Svensson som dömdes för misshandel år 1882 (tidigare inlägg). Det allvarligaste brott jag hittat var det om föräldramördaren ”Zachris-Oll” som jag skrivit om här, här och här.

En för mig ny historia är den om Gustav Adolf Eriksson Hjert, som den 18 maj 1876 blev den siste personen att bli offentligt avrättad i Sverige. Nedan är ett fotografi på honom samt en bild som är tagen just efter avrättningen.

Gustaf Adolf föddes i Huseby strax utanför Högsby. Han var yngst i en syskonskara med tre bröder och en syster. Föräldrarna var Erik Hjert (soldat) och Brita Lisa Hemmingsdotter. Gustaf Adolf var kusin till [mmf] Per August Svenssons mor [mmfm] Marta Lisa Danielsdotter.

Den 17 november 1864 flyttar han till Stockholm och i utflyttningslängden står det att han var konfirmerad, hade tagit nattvarden och var ”af god oklandrad frejd”. Vad som sedan händer finns återgivet på bland annat wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Adolf_Eriksson_Hjert):

Vid 20 års ålder dömdes Hjert till ett sex månaders fängelse för "första resan stöld". Efter frigivningen ville Hjert ta värvning. Genom att förfalska ett prästbetyg blev han antagen till Svea artilleriregemente. Hjert hade svårt att ta order och följa militär disciplin. Han började åter att stjäla och fick sparken från regementet och tillika åtta månaders straffarbete på Långholmens centralfängelse 1865.

I september 1867 dömdes han för "andra resan stöld" till fem års straffarbete på Långholmen för förfalskning och inbrott. Han skulle ha blivit frigiven 1872, men efter flera rymningsförsök senarelades frigivningen till februari 1874. Under sin tid på Långholmen blev Hjert bekant med Konrad Tector. De planerade under sin tid på Långholmen att råna en postdiligens för att komma över en stor summa pengar så att de sedan kunde emigrera till Amerika. De kom överens om att råna postdiligensen som gick mellan Sparreholm och Eskilstuna när de blev frigivna.

Natten till den 1 augusti 1874 väntade de båda på vagnen. För att tvinga diligensen att stanna hade de stängt en grind. Vagnen kom och kusken, Johan August Larsson, hoppade av för att öppna grinden. Hjert dödade då honom med ett skott. Civilingenjör Herman Upmark som satt i vagnen blev skjuten och dog senare på dagen. Rånarna upptäckte att det var fel vagn de hade stoppat. Vagnen de hade tänkt råna kom strax efter och körde fort därifrån när de såg vad som hade hänt. Tektor och Hjert flydde in i skogen och gav sedan upp försöket att vara postrånare.Avrättningen av Gustav Adolf Eriksson Hjert i Villåttinge, Södermanland 1876. 

Istället försökte de plundra banker utan resultat. Tector föreslog att de skulle åka till Gotland, där hade han varit förut. Han visste om att det fanns flera bra ställen där de kunde stjäla. De reste till Kalmar och därifrån åkte de ångbåt till Visby. När de hade kommit till Gotland startade de en stöldturné. På tretton dagar utförde de 18 inbrott på bondgårdar och i kyrkor. För att ta sig tillbaka till fastlandet stal de en båt i Visby och seglade till Östergötlands skärgård. Planen var att ta sig till Stockholm och därifrån till Göteborg och USA. Polisen var dem dock på spåret och Hjert greps på Liljeholmens järnvägsstation den 5 september 1874, på sin 30-årsdag, och Tector greps på Södertälje station på samma dag.

Tillsammans med sin kumpan Konrad Petterson Lundqvist Tector dömdes han till döden i september 1875 och den 17 mars 1876 fastställdes dödsdomen på de båda av högsta domstolen. De båda sökte sedan nåd hos kung Oscar II, men nådansökan avslogs. Hjert avrättades på Villåttinge härads avrättningsplats på Lidamon i Lilla Malma socken, nordväst om Malmköping i Södermanland den 18 maj kl 7 år 1876 av skarprättaren Johan Fredrik Hjort.

Uppemot 200 bönder från trakten hade kommenderats ut för att stå i så kallad spetsgård. Det visade sig att omkring 3 000 personer hade samlats till platsen för att beskåda avrättningen av Hjert.
[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmf] Per August Svensson - 1861-1939 >
[mmfm] Marta Lisa Danielsdotter - 1825-1897 >
[mmfmm] Maria Hemmingsdotter - 1797-1837 > hennes syster var
Brita Lisa Hemmingsdotter - 1805-1869 hennes son var
Gustaf Adolf Eriksson Hjert - 1844-1876

Eldsvåda och spildt menskolif

När Albertina Lydia (Edits mor) döptes 1875 stod hennes farbror Erland och hans hustru Matilda som faddrar. Erland och Matilda bodde i Basebo, Högsby socken, som ligger ungefär en kilometer ifrån Släthult där hon föddes.

Två år senare sker en hemsk olycka som står att läsa om i Barometern.

Barometern 5 nov 1877: “- Eldsvåda och spildt menskolif. Just som tidningen lägges under press, ingår den sorgliga underrättelsen, att rundsågaren Erland Jonssons hus i Basebo af Högsby socken nedbrunnit natten till sistlidne gårdag, hwarvid hustrun innebrändes. Sex barn hade modern förut räddat men dukade under af ansträngningen innan folk hann komma till hjelp. Närmare underrättelser saknas.”

Barometern 10 nov 1877: “- Wådeld. Natten till förliden fredag nedbrann genom wådeld ett, hemmansägaren Carl Johan Ringberg i Basebo tillhörigt, å Basebo egor i Högsby socken beläget boningshus, som beboddes af cirkelsågaren Erland Eriksson med hustru och sex barn. Eriksson wistades wid tillfället å Påskallawik, sysselsatt med buggnadsarbete och hustrun hade på torsdagsmorgonen begifwit sig till Basebo på arbete, lemnande barnen – hwaraf det äldsta war tretton år och det yngsta åtta månader gammalt – ensamme hemma. Hemkommen på torsdagsaftonen, gick hustrun genast till sängs, men waknade strax efter midnatt wid att eld hade utbrutit i köket och redan antändt taket. De många små barnen utfördes genast i blotta linnena, men under tiden grep elden allt mer omkring sig, så att d modren, efter att hafwa utburit det minsta barnet, skulle återwända in i stugan för att söka rädda något kläder och penningar, nedstörtade taket öfwer henne. Efter oerhörda ansträngningar lyckades hon likwäl att rädda sig ur elden in i den närbelägna skogen, der hon, sedan barnen skyndat efter folk, hittades i ett busksnår, på det förfärligaste bränd öfwer hela kroppen, men ännu wid lif. Förd till sjukhuset i Högsby afled hon der efter en kort stund.”

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 > 
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 > hans bror var
Erland Fredrik Eriksson - 1839-1911 > hans hustru var
Matilda Sofia Johansdotter - 1839-1877

Den inte helt frånvarande gardisten

Sedan förra inlägget har jag hittat några nya fakta som rör [mmmff] Magnus Eriksson. I Högsbys ut- och inflyttningslängd 1863 kan man läsa att han flyttade till Södra Möckleby bara en månad innan hans son med familj flyttade dit, samt att han tidigare ”haft arbetsanställning i Södra Möckleby församling på Öland”. Han var antecknad som ”försvarslös” vilket innebär att han inte hade någon förmögenhet eller något sätt att försörja sig på. Tidigare har jag trott att hans familj inte visste vart han befann sig men enligt dokumentet har till och med frun Lena Cajsa Nilsdotter ”skriftligen medgifvit denna hans bortflyttning”. Så helt frånvarande var han trots allt inte.

Anteckning från flyttningslängden i Högsby: 
 “Afskedade Lifgardisten Erik Magnus Eriksson som i några haft arbetsanställning i Södra Möckleby församling på Öland, erhåller en attest dit af innehåll, att han hit kom 1839 från Fliseryd — att vara född der d. 24 Maj 1816, egande hjelplig —, hafvande begått nattv, varande wälfredjad och gift med Lena Cajsa Nilsdotter, hvilka betyg gälla för — oförändrade, med tillägg, att hustrun jemte 3 vuxna barn fortfarande wistas här, och att hon skriftligen medgifvit denna hans bortflyttning.”

Den frånvarande gardisten

Jag har skrivit om dessa personer tidigare men har hittat en del ny information. Inlägget utgår ifrån Greta Lisa, dottern till Sven Persson Gillerqvist som jag skrev om i detta inlägget: https://herrnilsson.net/2020/11/14/dog-i-ryska-kriget/

Greta Lisa (Edits morfars mormor), även nämnd som Brita Lisa, gifter sig med Nils Peter Jonsson den 16:e februari 1810. Han föddes i Fliseryd den 6:e augusti 1788. Likt sin far så blev han soldat och när han som 20-åring blev antagen vid livkompaniet på Kalmar regemente 1808 så blir han tilldelad namnet ”Gräs”. Detta kom sig av att han var soldat i Grästorps rote. Den 24:e augusti 1811 föds deras första och enda barn: 

  • Lena Cajsa (f. 1811 i Gillberga, Högsby, d. 1879 i Skruvshult, Högsby) 

I de två årgångar av generalmönsterrullorna som Nils Peter Gräs förekommer i (1817, 1822) står det inget om några militära insatser. Däremot kan man läsa att han får avsked den 26:e juni 1817 med anteckningarna: ”Nils Jonsson Gräs ärhållit afskjed vid General Mönstringen den 26 junü 1817” och ”Sjuklig, oförmögen till kongl Mts och kronans tjenst, får afskjed”. 

Åren kring hans avsked står han skriven tillsammans med sin moder Maja Stina i Läggevi, Fliseryd. Här låg Fliseryds krutbruk som runt denna tid beskrevs i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige som “ett av länets betydligaste manufakturer”. I husförhörslängden har man antecknat att Nils Peter ”haft venerisk smitta”.  Under samma tidsperiod bor hustrun Brita Lisa och dottern Lena Cajsa såsom inhyses i Tålebo. Förhållandena var så knappa att de enligt anteckning “borde befrias”, syftandes på skatten.  Familjen levde alltså åtskilda under en tid.  

Utifrån den information som finns tillgänglig så antar jag att Nils Peter flyttar ihop med familjen igen på grund av sin, sedan många år, sviktande hälsa. 1834 står han åter skriven tillsammans med övriga familjen i Tålebo med notering om att han är blind, samt att han och Brita Lisa är “lagligen skilda”. 1836 flyttar dottern Lena Cajsa till Skrika i Högsby där hon gifter sig med gardisten Erik Magnus Eriksson. Året därpå flyttar även modern Brita Lisa dit. Nils Peter blir således ensam kvar i Tålebo sina sista år i livet. Han dör av vattusot den 14:e juli 1838. 

Vid lysningen mellan Lena Cajsa och Erik Magnus antecknades följande: 
“Den 26 juni afkunnades Laga äktenskapslysning för Drängen Erik Magnus Eriksson i Skrike och Pigan Lena Cajsa Nils Peters dotter i Tolebo på Alseda ägor. Modren Brita Lisa Gräs lämnat bifall å det Contract som var ingångit emellan Lars Börjesson och Drängen, hvilken sednare blifvit antagen till Torpare. Båda ägde försvarlig Christendoms kunskap och något — för lysningen föregavs icke hvarför de förmanades att lefva väl och Christligt tillsammans. Flis. d. 3 juni 1836” . 

Lars Börjesson som nämns ovan var den hemmansägare som Erik Magnus arbetade för. Min teori är att modern villkorade giftermålet med att Erik Magnus var tvungen att skaffa en mer varaktig anställning innan hon lovade bort sin dotter och att kontraktet stod som garant för att Erik Magnus skulle få bosätta sig på Lars Börjessons ägor såsom torpare.  

Under tiden Skrika får de nygifta två barn: 

  • Carl Johan (f. 1836 i Skrika, Fliseryd, d. 1898 i Elsebo, Högsby) 
  • Erland Fredric (f. 1839 i Skrika, Fliseryd, d. 1911 i Basebo, Högsby) 

Lars Börjesson dör av nervfeber den 29 januari 1840 och bara ett par månader tidigare, den 12 november 1839, hade familjen flyttat till Skruvshult som ligger just söder om Bockara i Högsby socken. Möjligen kan hemmansägarens hälsotillstånd spelat en roll i deras beslut, eller skapat en situation som gjorde deras kvarvarande omöjligt. 

Från 1841 till den 11 november 1845 står Erik Magnus skriven i Göta livgardes församling i Stockholms stad som var en församling för anställda vid just Göta livgarde. Läser man i generalmönsterrullen kan man läsa att han blev “afskedad för sjuklighet den 8 juni 1843” men i husförhörslängden bor han kvar i Göta livgardes församling till november 1845. 

Från denna sejour fick han uppenbarligen permission vid minst ett tillfälle, för i Skruvshult födds nämligen deras tredje och sista barn: 

  • Emma Christina (f. 1843 i Skruvshult, Högsby, d. 1944 i Basebo, Högsby) 

Någon gång mellan åren 1844-1850 lämnar Erik Magnus familjen, vad det verkar utan att meddela sig om vart han farit. Detta vet vi eftersom det i husförhörslängden 1854-1860 finns en anteckning som berättar att Erik Magnus “varit borta i 10 år”. I husförhörslängden 1861-1870 finns en anteckning som lyder: ”Varit borta i ungef. 15 år! 1862 26/8 upplystes genom skr. fr. Pastors Emb. i S. Möckleby, att han länge vistats der, på Alunbruket. Ficke bevis f.d. Bref till han själf d. 25/9 i år.”.  

Någon gång efter detta står det att läsa att de är frånskilda. Flera år senare skrivs ytterligare en anteckning: ”1870 d. 24 Febr. ankom bref fr. Past. Emb. i S. Möckleby, att mannen med döden afgått derstädes d. 17/2. Begr. d. 25 s.m.”.  I dödsboken står det att läsa att han hade arbetat som arbetskarl (förmodligen på eller i anslutning till Alunbruket) och dog av en okänd sjukdom. Lena Cajsa dog i Skruvshult den 20 juni 1879 av “Håll” vilket var det samma som lunginflammation.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 > 
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 > 
[mmmfm] Lena Cajsa Nilsdotter - 1811-1879 > 
[mmmfmm] Greta Lisa Svensdotter - 1778-okänt >

Dog i Ryska kriget

Den 24:e november 1790 dog Sven Persson Gillerqvist i Ryska Viborg. Han var där i egenskap av soldat vid Gillberga rote, indelad till Livkompaniet, Kalmar regemente. I boken Kungl. Norra Smålands Regementes Historia 1623-1973 kan man läsa; “Sjökommendering blev det återigen i Ryska kriget 1788-90. Trupp ur Kalmar regemente kom därigenom att uppleva både slaget vid Hogland och slaget vid Svensksund.”. Svens rotekamrat Eric Olsson Gillerberg dog i december 1788 och dennes ersättare Anders Gillberg hamnade i rysk fångenskap i vilken han avled 1791. 

Hemma i Gillberga anordnades bouppteckning för Sven året efter hans död. 

År 1791 Den 16 September blef på begiäran af änkan Lena Olofsdotter i gillbärga laga boupptekning hållen efter des kiära man Soldaten evid Kongliga Kalmar regemänte å lifkompanit Swen Giller Qvist som med döden afled uti Wibårg uti Nowember månnad i rÿsland å lemnade efter sig fÿra stÿcken barn en Sån å tre Dötrar Sonen Jons Gift Döteren Anika 16 år  brittalissa stinakaisa 10 år för De umÿndie infunt sig — för — — Mangnüs Månsson i gilbärga som de omÿndigas rätt bevakas å sedan änkan blef förmant at üpgife — — Sådan som i boet befans — — i fülojande årning

Ur bouppteckningen efter Sven Gillerqvist

Sven får fyra barn med (förmodligen) två olika kvinnor. Annika och Lena. 

  • Annika (f. 1774 i Gillberga, Högsby, d. 1827 i Gillberga)
  • Jonas (f. 1776 i Gillberga, Högsby, d. efter 1791)
  • Greta Lisa (f. 1778 i Gillberga, Högsby, d. efter 1839)
  • Stina Caisa (f. 1781 i Gillberga, Högsby, d. 1861 i Mjösebo)

Greta Lisas barnbarns barnbarn var alltså mormor Edit.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 >
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 >
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 >
[mmmfm] Lena Cajsa Nilsdotter - 1811-1879 >
[mmmfmm] Greta Lisa Svensdotter - 1778-okänt >
[mmmfmmf] Sven Persson Gillerqvist - 1749-1790

Kämpade för teaterkungen

Gjöran Holmberg föddes troligen 1737 någonstans i Småland. Den första anteckningen i kyrkböckerna om honom som jag hittar är vigseln mellan honom och Lisken Knutsdotter den 5 december 1761 i Svarttorps socken (i Jönköpings kommun). Redan då omnämns han som ”Ryttare”. Tillsammans får dom sju barn tillsammans under åren 1763-1780 – samtliga flickor.

Svarttorp i Jönköpings kommun.

I generalmönsterrullorna står Gjöran inskriven som ryttare vid Smålands kavalleriregemente, Jönköpings kompani, Rote nr 15 Brunsvik – från 1764 fram till sin död 1789.

Just 1789 befann sig Gjöran i Karlskrona som var ett speciellt år i stadens historia eftersom det var då slaget vid Ölands södra udde utspelade sig. Den svenska örlogsflottan avgick från just Karlskrona och när båtarna återvände hade man med sig den så kallade ”återfallsfebern”, även kallad ”Karlskronafebern” i hamn. 26 249 personer vårdades på sjukhus i Karlskrona under perioden 28 nov 1788 – 31 dec 1790, ca 20% av dessa dog.

När Gjöran dör hemma i Svarttorp den 2 december 1789 antecknas det i Kyrkoböckerna: ”Ryttaren Göran Holmberg, död af en smittosam sjukdom som han medförde från Carlscrona”.

En artikel på lakartidningen.se beskriver sjukdomen mer ingående – här.

Jag har försökt hitta information kring hur just Smålands kavalleri användes under Gustav III:s ryska krig men inte hittat någon information kring det ännu.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmf] Per August Svensson - 1861-1939 >
[mmfm] Marta Lisa Danielsdotter - 1825-1897 >
[mmfmm] Maria Hemmingsdotter - 1797-1837 >
[mmfmmm] Lena Göransdotter - 1763-1828 >
[mmfmmmf] Gjöran Holmberg - 1737-1789

Ibland blir det fel

[mm] Edit hade många syskon och när en av systrarna Stina Viola skulle gifta sig så antecknade man först hennes syster namn; Syster Sally innan någon upptäckte misstaget, strök över och rättade. Det var kanske inte helt lätt att skilja dom åt, dom var ju några stycken till antalet.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > hennes systrar var
Stina Viola Svensson - 1907-1989 >  
Syster Sally Svensson - 1909-2004