Nedan är några artiklar från Ölandsbladet den 14 feb 1903 som listar personer som donerade pengar till nödlidande i Karesuando församling i Norrland samt några brevväxlingar mellan personerna som stod bakom insamlingen; ”Prosten Högvälb. Herr Friherre B. U. A. Hummerhielm” från Öland och kyrkoherden i Karesuando, Vitalis Karnell. Bland givarna syns en viss ”A. F. Jonsson, Köpings Tall” som var Alberts morfars bror, Anders Fredrik Jonsson, som alltså står antecknad för 1 krona.

Mer koppling än så har inte denna historia till vår släkt, men artiklarna är ändå intressanta och förklarar vad Anders Fredrik Jonssons krona användes till.

I artikeln nedan kan man läsa Vitalis Karnells svar på redovisningen av de insamlade pengarna. Han beskriver också situationen i sin församling.

Prosten Högvälb. Herr Friherre B. U. A. Hummerhielm

Först nu kan jag besvara Edert bref af 27 nov. – nyss hemkommen efter 5 veckors inspektionsresa.

För detta bref tackar jag på det hjertligaste; särskildt godt kändes det få höra om mina kära landsmäns välvilja och kärleksfulla sinnelag. Genom vederbörandes och enskildes rikliga gåvor är nöden bäfd i min församling, åtminstone f.n. Vi ha fått foder åt våra kreatur, mat åt hungrande människor, kläder åt stora och små samt kaffe och socker från H. Maj:t Drottningen.

Af allt detta ha dock endast de boende fått del (omkr. 400). Men nu ha nomadlappare kommit ner till kyrkobyn i många hundratal och de öfversvämma mig med bön om, att äfven de måtte få något. I vanliga fall reda sig de flesta af dem godt, men nu har olyckan drabbat även dem genom de sista veckornas blidväder med efterföljande hård frost, hvarigenom renmossan sitter infrusen i ett islager, oåtkomlig för renarna – de dö också hoptals af svält. Och nöden står också framför lappens kåta.

Staten gifver i mångt och mycket hjelp och skydd åt lapparne, de skola säkerligen nu som tillförne få. Men bra kärt vore det, om jag skulle få taga Eder gåva i anspråk för de fattiga och olycklige bland dessa fjällets barn. Såsom ställningen nu är, synes mig de insamlade medlen komma till bästa nytta om de öfversändes till mig och jag bemyndigades inköpa kaffe åt behöfvande nomadlappar.

Jo, jag är ölänning – fr Vickleby – fäst vid min hembygd med de starkaste band. Hit fördes jag, emedan jag trodde mig hafva något att göra, här för Guds rike först och främst, för fosterlandet och upplysningen sedan. Arbete har jag och Gud är med mig.

Mottag sjelf , herr Baron, och framför till de ädla vännerna i Köping min och min församlings varma, vördsamma tack och helsning.

Vördesammast Eder tillgifne embetsbroder

Vitalis Karnell

Karesuando den 20 dec. 02.

Foton på B. U. A. Hummerhielm och Vitalis Karnell:

• 

• 

Vitalis Karnell rapporterar att pengarna kommit fram:

Å denna lista tecknade medel kr. åttioen (81) 35 öre har jag med senaste post den 18 d:s mottagit från prosten högvälb. herr frih. B. U. A. Hummerhielm i Köping att användas till de nödlidandes bästa i Karesuando församling.

På samma gång jag erkänner detta, har jag att till en hvar gifvare, ingen nämd och ingen glömd, frambära min och min församlings varma, vördsamma tack för den värdefulla gåfvan – till önskande jag min kära fosterbygd, Öland, rikaste välsignelse under Guds hägnande hand.

Vördsammast

Karesuando i Norrbottens län den 22 januari 1903

Vitalis Karnell, kyrkoherde

Närslutande teckningslistan å hvilken jag tecknat erkännande, får jag vördsamt tacka Eder sjelf särskildt såväl för tecknadt bidrag som för allt besvär.

Medlen har jag använt dels till inköp av kaffe åt lapparne, kr 64, dels till en i dessa dagar bildad banda- och hemslöjdskassas förökande, kr 17:35. Man har alltid klagat, att det icke lönade sig syssla med hemslöjd, då ingen var som ville eller kunde köpa och afsättningsorter ej funnos. När så ganska mycket penningar inflöto att användas efter mitt godtfinnande, bildade jag en kassa, hvarur nu allt hvad man hinner tillverka uppköpes – jag har redan sett välsignelsen af denna anordning och väntar få se ännu mera. Hvad vårt folk måste lära sig för att icke nödår skall inträffa hvarje år – det är arbete, träget och ihärdigt. Man har sofvit här uppe tiderna igenom och sofver mycket ännu – det är tid på att man vaknar.

Så vidt jag kan se är nöden här nu häfd genom kärleksfulla bröders hjelp – hädanefter måste vi söka hjelpa oss sjelfva under Guds välsignande hand.

Med vördsam helsning tillgifnast

Vitalis Karnell.

Nedan är artiklarna från Ölandsbladet den 14 feb 1903:

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > 
[mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-1924 >
[mffmf] Johan Peter Jonsson 1830-1897 > hans bror var
Anders Fredrik Jonsson 1835-1919