Blev offentligt avrättad

Några personer i vår släkt har blivit dömda för brott, några av mindre allvarlig karaktär, som till exempel [mffmff] Jonas Olofsson i Övre wannborga som blev dömd för ”slagsmål å helgdag” (tidigare inlägg) 1840 och [mmf] Per August Svensson som dömdes för misshandel år 1882 (tidigare inlägg). Det allvarligaste brott jag hittat var det om föräldramördaren ”Zachris-Oll” som jag skrivit om här, här och här.

En för mig ny historia är den om Gustav Adolf Eriksson Hjert, som den 18 maj 1876 blev den siste personen att bli offentligt avrättad i Sverige. Nedan är ett fotografi på honom samt en bild som är tagen just efter avrättningen.

Gustaf Adolf föddes i Huseby strax utanför Högsby. Han var yngst i en syskonskara med tre bröder och en syster. Föräldrarna var Erik Hjert (soldat) och Brita Lisa Hemmingsdotter. Gustaf Adolf var kusin till [mmf] Per August Svenssons mor [mmfm] Marta Lisa Danielsdotter.

Den 17 november 1864 flyttar han till Stockholm och i utflyttningslängden står det att han var konfirmerad, hade tagit nattvarden och var ”af god oklandrad frejd”. Vad som sedan händer finns återgivet på bland annat wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Adolf_Eriksson_Hjert):

Vid 20 års ålder dömdes Hjert till ett sex månaders fängelse för "första resan stöld". Efter frigivningen ville Hjert ta värvning. Genom att förfalska ett prästbetyg blev han antagen till Svea artilleriregemente. Hjert hade svårt att ta order och följa militär disciplin. Han började åter att stjäla och fick sparken från regementet och tillika åtta månaders straffarbete på Långholmens centralfängelse 1865.

I september 1867 dömdes han för "andra resan stöld" till fem års straffarbete på Långholmen för förfalskning och inbrott. Han skulle ha blivit frigiven 1872, men efter flera rymningsförsök senarelades frigivningen till februari 1874. Under sin tid på Långholmen blev Hjert bekant med Konrad Tector. De planerade under sin tid på Långholmen att råna en postdiligens för att komma över en stor summa pengar så att de sedan kunde emigrera till Amerika. De kom överens om att råna postdiligensen som gick mellan Sparreholm och Eskilstuna när de blev frigivna.

Natten till den 1 augusti 1874 väntade de båda på vagnen. För att tvinga diligensen att stanna hade de stängt en grind. Vagnen kom och kusken, Johan August Larsson, hoppade av för att öppna grinden. Hjert dödade då honom med ett skott. Civilingenjör Herman Upmark som satt i vagnen blev skjuten och dog senare på dagen. Rånarna upptäckte att det var fel vagn de hade stoppat. Vagnen de hade tänkt råna kom strax efter och körde fort därifrån när de såg vad som hade hänt. Tektor och Hjert flydde in i skogen och gav sedan upp försöket att vara postrånare.Avrättningen av Gustav Adolf Eriksson Hjert i Villåttinge, Södermanland 1876. 

Istället försökte de plundra banker utan resultat. Tector föreslog att de skulle åka till Gotland, där hade han varit förut. Han visste om att det fanns flera bra ställen där de kunde stjäla. De reste till Kalmar och därifrån åkte de ångbåt till Visby. När de hade kommit till Gotland startade de en stöldturné. På tretton dagar utförde de 18 inbrott på bondgårdar och i kyrkor. För att ta sig tillbaka till fastlandet stal de en båt i Visby och seglade till Östergötlands skärgård. Planen var att ta sig till Stockholm och därifrån till Göteborg och USA. Polisen var dem dock på spåret och Hjert greps på Liljeholmens järnvägsstation den 5 september 1874, på sin 30-årsdag, och Tector greps på Södertälje station på samma dag.

Tillsammans med sin kumpan Konrad Petterson Lundqvist Tector dömdes han till döden i september 1875 och den 17 mars 1876 fastställdes dödsdomen på de båda av högsta domstolen. De båda sökte sedan nåd hos kung Oscar II, men nådansökan avslogs. Hjert avrättades på Villåttinge härads avrättningsplats på Lidamon i Lilla Malma socken, nordväst om Malmköping i Södermanland den 18 maj kl 7 år 1876 av skarprättaren Johan Fredrik Hjort.

Uppemot 200 bönder från trakten hade kommenderats ut för att stå i så kallad spetsgård. Det visade sig att omkring 3 000 personer hade samlats till platsen för att beskåda avrättningen av Hjert.
[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmf] Per August Svensson - 1861-1939 >
[mmfm] Marta Lisa Danielsdotter - 1825-1897 >
[mmfmm] Maria Hemmingsdotter - 1797-1837 > hennes syster var
Brita Lisa Hemmingsdotter - 1805-1869 hennes son var
Gustaf Adolf Eriksson Hjert - 1844-1876

Åldermannen Elof

Jag hittade boken ”En bok om Köping och Egby” idag och där man kunde läsa några rader där Elof Jonsson från Ytterby var inbegripen. Alberts mormors farmors far. Tydligen fanns det (och finns än idag) i Egby socken ett byskrin där man sparade viktiga dokument varav det äldsta var skrivet av just Elof.

Så här står det i boken:

“De äldsta papperen i byskrinet är från februari 1786. Det är Elof Jonsson i Ytterby som som “å samtlige Egby bys åboars vägnar i djupaste ödmjukhet bönfaller om utsyning till skatts ärläggande på en plan som är belägen på Egby bys utmark emellan Floarne och och Flohorfvarne vid Östersjön”. Detta var på Kungliga Djugårdsinrättningens tid och svaret blir nekande. “Som Kongl. Majts. Nådiga Bref den 7 Martij 1760 förbjuder all vidare inkräktning å Krono Parken på Öland Så kan jag icke lämna bifall till denna ansökan.”

Om jag tolkar det hela rätt så ville ortsborna hugga ned några träd på kronans mark vilket överheten inte var så pigg på. Språket är rätt talande, underdånigheten går det inte att ta miste på. Att det var det just Elof som författade brevet berodde gissningsvis på att han var en s.k. ålderman (som det finns lite olika tolkningar av på nätet), som förde folkets talan i vissa frågor. Jag har även sett i domböckerna att han också, åtminstone vid några tillfällen, upprättade bouppteckningar.

I boken fanns även detta fotot av Ytterby nr 3 vilket var den gård där Elof, hustrun Brita Larsdotter samt deras fem barn bodde.

Som jag skrivit tidigare, när Elof går bort skriver prästen ”Åldermannen Elof Jonsson i Ytterby, en mycket beskedlig och slug bonde som ägde wackra insigter både i Christendoms Kunskapen och Skrifverier af heligheten, gammal 58 år”.

[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >  
[mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-1924 >  
[mffmm] Brita Stina Persdotter - 1833-1910 >  
[mffmmf] Peter Jacobsson - 1813-1861 >  
[mffmmfm] Brita Elofsdotter - 1776-1859 >  
[mffmmfmf] Elof Jonsson - 1732-1789

Han fiskade sill och flundra

Några korta rader om Alberts farfar Lars:

Lars Olsson föddes 6 maj 1834 i Södra Greda i Föra socken. Den 29 juni 1855 gifter han sig med Maria Sofia Nilsdotter från Föra by och flyttar tillsammans till Torp. Han var då titulerad som ”dräng och tillträdande hemmansägare”. Lars och Maria Sofia fick till slut 13 barn. Ett av dessa var Nils Magnus som skulle komma att omkomma då skeppet Lydia försvann och antogs vara förlist. När Nils Magnus son Albert föddes stod Lars som fadder. När Lars hade gått bort var Albert omnämnd i bouppteckningen.

Lars gick bort 8 december 1905 och detta är några saker man kan anta efter att ha läst bouppteckningen:

  • Han fiskade flundra och sill
  • Ägde en fiskebåt med segel
  • Gillade kaffe
  • Sov i en dragsäng
  • Ägde en ko och två får

Bouppteckning för Lars Olsson:

År 1906 den 24 februari förrättades bouppteckning i sterbhuset efter undantagsmannen Lars Olsson i Torp N: 2, som afled den 8 december 1905, och efterlämnade sig som dödsbodelägare Enkan Maria Sofia Nilsdotter samt med henne under äktenskapet sammanaflade myndige barn nämligen i Amerika vistande Sönerna: Per August Larsson, Karl Gustaf Larsson, Wilhelm Edvard Larsson, Olof Alfrid Larsson, Sven Uno Larsson och Otto Larsson (dessa i Amerika), samt sönerna hemeg. Lars Johan Larsson i Ormöga och Johan Sigfrid Larsson i Malmö, samt aflidne sonen Nils Magnus Larsson, som efterlämnat en son Nils Johan Albert Nilsson äfven vistandes i Amerika. Döttrarna Kristina Maria, gift med Joh. Pet. Larsson i Torp, Charlotta, gift med Per Nilsson i Gåtebo, Karolina, gift med kronolotsen Albert Holmberg vid Kårehamn.

För alla de i Amerika vistande arfvingarna var deras broder hemeg. Lars Johan Larsson i Ormöga som godeman närvarande att bevaka deras rätt och bästa samt för Johan Sigfrid Larsson lotsen Albert Holmberg närvarande enligt fullmakt, de öfvriga närvarande. Enkan Sofia Nilsdotter uppgaf boet som upptecknades och värderades som följer:

Tillgångar

kronor
Koppar1 kittel5
1 kaffepanna1:50
1 kastrull1:508
Möbler2 dragsängar3
1 skänkskåp2
1 bord0:508:50
Transport kr16:50
Laggkärl2 baljor2
1 drickstunna13
Fiskeredskap18 st flundergarn20
7 sl–garn2:50
7 småsillgarn15
8 storsillgarn4:50
div. Sjöredskap2
1 fiskebåt med segel650
DiverseDen aflidnes gångkläder50
Sängkläder10
Snickarverktyg3
Bräder och plank5
5 liar med —-3
1 harf, 2 årder3
1 stege m.m.1
1 hemkvarn, 1 trifot0:5075
Kreatur1 ko50
2 får 1050
Summa tillgångar kronor195
[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 >  
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879 >
[mffff] Lars Olsson - 1834-1905

Eldsvåda och spildt menskolif

När Albertina Lydia (Edits mor) döptes 1875 stod hennes farbror Erland och hans hustru Matilda som faddrar. Erland och Matilda bodde i Basebo, Högsby socken, som ligger ungefär en kilometer ifrån Släthult där hon föddes.

Två år senare sker en hemsk olycka som står att läsa om i Barometern.

Barometern 5 nov 1877: “- Eldsvåda och spildt menskolif. Just som tidningen lägges under press, ingår den sorgliga underrättelsen, att rundsågaren Erland Jonssons hus i Basebo af Högsby socken nedbrunnit natten till sistlidne gårdag, hwarvid hustrun innebrändes. Sex barn hade modern förut räddat men dukade under af ansträngningen innan folk hann komma till hjelp. Närmare underrättelser saknas.”

Barometern 10 nov 1877: “- Wådeld. Natten till förliden fredag nedbrann genom wådeld ett, hemmansägaren Carl Johan Ringberg i Basebo tillhörigt, å Basebo egor i Högsby socken beläget boningshus, som beboddes af cirkelsågaren Erland Eriksson med hustru och sex barn. Eriksson wistades wid tillfället å Påskallawik, sysselsatt med buggnadsarbete och hustrun hade på torsdagsmorgonen begifwit sig till Basebo på arbete, lemnande barnen – hwaraf det äldsta war tretton år och det yngsta åtta månader gammalt – ensamme hemma. Hemkommen på torsdagsaftonen, gick hustrun genast till sängs, men waknade strax efter midnatt wid att eld hade utbrutit i köket och redan antändt taket. De många små barnen utfördes genast i blotta linnena, men under tiden grep elden allt mer omkring sig, så att d modren, efter att hafwa utburit det minsta barnet, skulle återwända in i stugan för att söka rädda något kläder och penningar, nedstörtade taket öfwer henne. Efter oerhörda ansträngningar lyckades hon likwäl att rädda sig ur elden in i den närbelägna skogen, der hon, sedan barnen skyndat efter folk, hittades i ett busksnår, på det förfärligaste bränd öfwer hela kroppen, men ännu wid lif. Förd till sjukhuset i Högsby afled hon der efter en kort stund.”

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 > 
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 > hans bror var
Erland Fredrik Eriksson - 1839-1911 > hans hustru var
Matilda Sofia Johansdotter - 1839-1877

Den inte helt frånvarande gardisten

Sedan förra inlägget har jag hittat några nya fakta som rör [mmmff] Magnus Eriksson. I Högsbys ut- och inflyttningslängd 1863 kan man läsa att han flyttade till Södra Möckleby bara en månad innan hans son med familj flyttade dit, samt att han tidigare ”haft arbetsanställning i Södra Möckleby församling på Öland”. Han var antecknad som ”försvarslös” vilket innebär att han inte hade någon förmögenhet eller något sätt att försörja sig på. Tidigare har jag trott att hans familj inte visste vart han befann sig men enligt dokumentet har till och med frun Lena Cajsa Nilsdotter ”skriftligen medgifvit denna hans bortflyttning”. Så helt frånvarande var han trots allt inte.

Anteckning från flyttningslängden i Högsby: 
 “Afskedade Lifgardisten Erik Magnus Eriksson som i några haft arbetsanställning i Södra Möckleby församling på Öland, erhåller en attest dit af innehåll, att han hit kom 1839 från Fliseryd — att vara född der d. 24 Maj 1816, egande hjelplig —, hafvande begått nattv, varande wälfredjad och gift med Lena Cajsa Nilsdotter, hvilka betyg gälla för — oförändrade, med tillägg, att hustrun jemte 3 vuxna barn fortfarande wistas här, och att hon skriftligen medgifvit denna hans bortflyttning.”

Den frånvarande gardisten

Jag har skrivit om dessa personer tidigare men har hittat en del ny information. Inlägget utgår ifrån Greta Lisa, dottern till Sven Persson Gillerqvist som jag skrev om i detta inlägget: https://herrnilsson.net/2020/11/14/dog-i-ryska-kriget/

Greta Lisa (Edits morfars mormor), även nämnd som Brita Lisa, gifter sig med Nils Peter Jonsson den 16:e februari 1810. Han föddes i Fliseryd den 6:e augusti 1788. Likt sin far så blev han soldat och när han som 20-åring blev antagen vid livkompaniet på Kalmar regemente 1808 så blir han tilldelad namnet ”Gräs”. Detta kom sig av att han var soldat i Grästorps rote. Den 24:e augusti 1811 föds deras första och enda barn: 

  • Lena Cajsa (f. 1811 i Gillberga, Högsby, d. 1879 i Skruvshult, Högsby) 

I de två årgångar av generalmönsterrullorna som Nils Peter Gräs förekommer i (1817, 1822) står det inget om några militära insatser. Däremot kan man läsa att han får avsked den 26:e juni 1817 med anteckningarna: ”Nils Jonsson Gräs ärhållit afskjed vid General Mönstringen den 26 junü 1817” och ”Sjuklig, oförmögen till kongl Mts och kronans tjenst, får afskjed”. 

Åren kring hans avsked står han skriven tillsammans med sin moder Maja Stina i Läggevi, Fliseryd. Här låg Fliseryds krutbruk som runt denna tid beskrevs i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige som “ett av länets betydligaste manufakturer”. I husförhörslängden har man antecknat att Nils Peter ”haft venerisk smitta”.  Under samma tidsperiod bor hustrun Brita Lisa och dottern Lena Cajsa såsom inhyses i Tålebo. Förhållandena var så knappa att de enligt anteckning “borde befrias”, syftandes på skatten.  Familjen levde alltså åtskilda under en tid.  

Utifrån den information som finns tillgänglig så antar jag att Nils Peter flyttar ihop med familjen igen på grund av sin, sedan många år, sviktande hälsa. 1834 står han åter skriven tillsammans med övriga familjen i Tålebo med notering om att han är blind, samt att han och Brita Lisa är “lagligen skilda”. 1836 flyttar dottern Lena Cajsa till Skrika i Högsby där hon gifter sig med gardisten Erik Magnus Eriksson. Året därpå flyttar även modern Brita Lisa dit. Nils Peter blir således ensam kvar i Tålebo sina sista år i livet. Han dör av vattusot den 14:e juli 1838. 

Vid lysningen mellan Lena Cajsa och Erik Magnus antecknades följande: 
“Den 26 juni afkunnades Laga äktenskapslysning för Drängen Erik Magnus Eriksson i Skrike och Pigan Lena Cajsa Nils Peters dotter i Tolebo på Alseda ägor. Modren Brita Lisa Gräs lämnat bifall å det Contract som var ingångit emellan Lars Börjesson och Drängen, hvilken sednare blifvit antagen till Torpare. Båda ägde försvarlig Christendoms kunskap och något — för lysningen föregavs icke hvarför de förmanades att lefva väl och Christligt tillsammans. Flis. d. 3 juni 1836” . 

Lars Börjesson som nämns ovan var den hemmansägare som Erik Magnus arbetade för. Min teori är att modern villkorade giftermålet med att Erik Magnus var tvungen att skaffa en mer varaktig anställning innan hon lovade bort sin dotter och att kontraktet stod som garant för att Erik Magnus skulle få bosätta sig på Lars Börjessons ägor såsom torpare.  

Under tiden Skrika får de nygifta två barn: 

  • Carl Johan (f. 1836 i Skrika, Fliseryd, d. 1898 i Elsebo, Högsby) 
  • Erland Fredric (f. 1839 i Skrika, Fliseryd, d. 1911 i Basebo, Högsby) 

Lars Börjesson dör av nervfeber den 29 januari 1840 och bara ett par månader tidigare, den 12 november 1839, hade familjen flyttat till Skruvshult som ligger just söder om Bockara i Högsby socken. Möjligen kan hemmansägarens hälsotillstånd spelat en roll i deras beslut, eller skapat en situation som gjorde deras kvarvarande omöjligt. 

Från 1841 till den 11 november 1845 står Erik Magnus skriven i Göta livgardes församling i Stockholms stad som var en församling för anställda vid just Göta livgarde. Läser man i generalmönsterrullen kan man läsa att han blev “afskedad för sjuklighet den 8 juni 1843” men i husförhörslängden bor han kvar i Göta livgardes församling till november 1845. 

Från denna sejour fick han uppenbarligen permission vid minst ett tillfälle, för i Skruvshult födds nämligen deras tredje och sista barn: 

  • Emma Christina (f. 1843 i Skruvshult, Högsby, d. 1944 i Basebo, Högsby) 

Någon gång mellan åren 1844-1850 lämnar Erik Magnus familjen, vad det verkar utan att meddela sig om vart han farit. Detta vet vi eftersom det i husförhörslängden 1854-1860 finns en anteckning som berättar att Erik Magnus “varit borta i 10 år”. I husförhörslängden 1861-1870 finns en anteckning som lyder: ”Varit borta i ungef. 15 år! 1862 26/8 upplystes genom skr. fr. Pastors Emb. i S. Möckleby, att han länge vistats der, på Alunbruket. Ficke bevis f.d. Bref till han själf d. 25/9 i år.”.  

Någon gång efter detta står det att läsa att de är frånskilda. Flera år senare skrivs ytterligare en anteckning: ”1870 d. 24 Febr. ankom bref fr. Past. Emb. i S. Möckleby, att mannen med döden afgått derstädes d. 17/2. Begr. d. 25 s.m.”.  I dödsboken står det att läsa att han hade arbetat som arbetskarl (förmodligen på eller i anslutning till Alunbruket) och dog av en okänd sjukdom. Lena Cajsa dog i Skruvshult den 20 juni 1879 av “Håll” vilket var det samma som lunginflammation.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 > 
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 > 
[mmmfm] Lena Cajsa Nilsdotter - 1811-1879 > 
[mmmfmm] Greta Lisa Svensdotter - 1778-okänt >

Mer om Båtsman no 50

Detta inlägg innehåller lite mer information om Gustaf Petter Westervik. För den vetgirige finns även dessa tidigare posterna:

https://herrnilsson.net/2019/04/19/batsman-no-50-westervik/
https://herrnilsson.net/2020/08/22/fregatten-eugenies-resvag/
https://herrnilsson.net/2018/12/28/nilsson/

Gustaf Petter var 11 år gammal när familjen flyttade till Öland 1837. Åren 1845-1846, när han var 19-20 år gammal, arbetade han som som dräng i Lilla Stacketorp. Ett par år senare, den 6 juli 1848, blir han antagen vid Ölands 1:a båtsmanskompani. Ölands båtsmanskompanier tillhörde Karlskrona örlogsstation, således borde hans antagning föranletts av en resa till rekrytskolan i Karlskrona där man vanligtvis fick grundläggande utbildning. Han ersatte en Daniel Nilsson Westervik som fick avsked på grund av ålderdomsbräcklighet. Från denna stund blir han kronobåtsman nr 50 och går under namnet Gustaf Petter Isaksson Westervik. Eftersom han inte var äldsta sonen och inte kunde räkna med att få ärva faderns gård så ansåg han säkert att detta var ett gott alternativ till att arbeta vidare som dräng.  

Som båtsman var man befallen att under en treårsperiod tjänstgöra i ett år. Vid händelse av krig blev man såklart också inkallad. Det var inte bara framförandet av båten som hörde till båtsmannens plikter. Man var ju i grunden en soldat som skulle bemanna kanonerna men också borda andra skepp och döda fienden. Till sin hjälp hade man exempelvis änterbila (en slags yxa), musköter och huggare (en slags svärd). Tre år efter att ha tillträtt sin tjänst kommer vad som bör ha varit höjdpunkten i hans karriär. 25 år gammal och ogift blir han antagen på fregatten Eugenies världsomsegling åren 1851-1853. Sannolikt ansökte han på eget bevåg, expeditionen var nämligen så pass eftertraktad att ingen blev tvångskommenderad. 34 båtsmän från Ölands 1:a båtsmanskompani och 42 från 2:a båtsmanskompaniet blev uttagna till uppdraget, så det var nog gott om personer han kände till sedan tidigare vilket säkert var en stor trygghet.  

1853 är han tillbaka i Sverige och året därpå gifter han sig med pigan Brita Kajsa Larsdotter från Staretorp. De bor i Stora Istad där dom får tre barn: 

  • Lars (f. 29 jun 1856 i Stora Istad, d. okänt) 
  • Per Wilhelm (f. 13 feb 1860 i Stora Istad, d. okänt) 
  • Christina Carolina (f. 29 apr 1865 i Stor Istad, d. 29 jan 1871 på Kallegutas utmark) 

Den 1 nov 1866 flyttar man en halvmil söderut till Kallegutas utmark. Kanske berodde detta på att Gustaf Petter inte längre var båtsman. Det hände att flera bönder i en rote (by) tillsammans bekostade bostad och hjälpte båtsmannens familj med lantbruket när han var ute till sjöss, så länge han hade flottans uniform på sig vill säga. 

På Kallegutas utmark får dom ytterligare tre barn: 

  • Berndt Emil (f. 29 aug 1869 på Kallegutas utmark, d. 17 jan 1907 i Wannborgas utmark) 
  • Johan Alfrid (f. 26 nov 1872 på Kallegutas utmark, d. okänt) 
  • Albertina Wilhelmina (f. 4 sep 1875 på Kallegutas utmark, d. 14 okt 1939 i Persnäs)  

Nedan är Gustaf Petter och Brita Kajsas bouppteckningar. En intressant detalj är att Berndt Emil avsade sig arvet efter modern.

Gustaf Peter Isakssons bouppteckning: 

“År 1896 den 12 September förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isacksson i Kallesgutas utmark som med döden afled den 2:e sistlidne juni och efterlemnade som närmaste arftagare enkan Brita Kajsa Larsdotter samt med henne i lifstiden sammanaflade efterskrifne barn Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika. Deras rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enligt — Häradsrättens förordnande af den 7:e dennes. Sonen Berndt Emil Gustafsson och dottren Albertina Wilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark hvilka voro myndiga och närvarande.  

Enkan tillsades uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.” 

Brita Kajsa Larsdotters bouppteckning: 

“År 1898 den 4:e januari förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isackssons enka aflidne Brita Kajsa Larsdotter i Kallegutas utmark som med döden afled den 8:e sistlidne Oktober och lemnade efter sig som närmaste arftagare sönerna Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika men hvars rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enl. — Häradsrättens förordnande af den 7:e september 1896. Sonen Berndt Emil Gustafsson hvilken genom skrifvelse af den 21:e sistlidne november afsagt sig något arf efter modren. Dottren Albertina Vilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark som nu var närvarande.  

Sterbhusdelägarne tillsades att uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.“ 

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >  
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >  
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik 1826-1896   

Dog i Ryska kriget

Den 24:e november 1790 dog Sven Persson Gillerqvist i Ryska Viborg. Han var där i egenskap av soldat vid Gillberga rote, indelad till Livkompaniet, Kalmar regemente. I boken Kungl. Norra Smålands Regementes Historia 1623-1973 kan man läsa; “Sjökommendering blev det återigen i Ryska kriget 1788-90. Trupp ur Kalmar regemente kom därigenom att uppleva både slaget vid Hogland och slaget vid Svensksund.”. Svens rotekamrat Eric Olsson Gillerberg dog i december 1788 och dennes ersättare Anders Gillberg hamnade i rysk fångenskap i vilken han avled 1791. 

Hemma i Gillberga anordnades bouppteckning för Sven året efter hans död. 

År 1791 Den 16 September blef på begiäran af änkan Lena Olofsdotter i gillbärga laga boupptekning hållen efter des kiära man Soldaten evid Kongliga Kalmar regemänte å lifkompanit Swen Giller Qvist som med döden afled uti Wibårg uti Nowember månnad i rÿsland å lemnade efter sig fÿra stÿcken barn en Sån å tre Dötrar Sonen Jons Gift Döteren Anika 16 år  brittalissa stinakaisa 10 år för De umÿndie infunt sig — för — — Mangnüs Månsson i gilbärga som de omÿndigas rätt bevakas å sedan änkan blef förmant at üpgife — — Sådan som i boet befans — — i fülojande årning

Ur bouppteckningen efter Sven Gillerqvist

Sven får fyra barn med (förmodligen) två olika kvinnor. Annika och Lena. 

  • Annika (f. 1774 i Gillberga, Högsby, d. 1827 i Gillberga)
  • Jonas (f. 1776 i Gillberga, Högsby, d. efter 1791)
  • Greta Lisa (f. 1778 i Gillberga, Högsby, d. efter 1839)
  • Stina Caisa (f. 1781 i Gillberga, Högsby, d. 1861 i Mjösebo)

Greta Lisas barnbarns barnbarn var alltså mormor Edit.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 >
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 >
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 >
[mmmfm] Lena Cajsa Nilsdotter - 1811-1879 >
[mmmfmm] Greta Lisa Svensdotter - 1778-okänt >
[mmmfmmf] Sven Persson Gillerqvist - 1749-1790