Den inte helt frånvarande gardisten

Sedan förra inlägget har jag hittat några nya fakta som rör [mmmff] Magnus Eriksson. I Högsbys ut- och inflyttningslängd 1863 kan man läsa att han flyttade till Södra Möckleby bara en månad innan hans son med familj flyttade dit, samt att han tidigare ”haft arbetsanställning i Södra Möckleby församling på Öland”. Han var antecknad som ”försvarslös” vilket innebär att han inte hade någon förmögenhet eller något sätt att försörja sig på. Tidigare har jag trott att hans familj inte visste vart han befann sig men enligt dokumentet har till och med frun Lena Cajsa Nilsdotter ”skriftligen medgifvit denna hans bortflyttning”. Så helt frånvarande var han trots allt inte.

Anteckning från flyttningslängden i Högsby: 
 “Afskedade Lifgardisten Erik Magnus Eriksson som i några haft arbetsanställning i Södra Möckleby församling på Öland, erhåller en attest dit af innehåll, att han hit kom 1839 från Fliseryd — att vara född der d. 24 Maj 1816, egande hjelplig —, hafvande begått nattv, varande wälfredjad och gift med Lena Cajsa Nilsdotter, hvilka betyg gälla för — oförändrade, med tillägg, att hustrun jemte 3 vuxna barn fortfarande wistas här, och att hon skriftligen medgifvit denna hans bortflyttning.”

Den frånvarande gardisten

Jag har skrivit om dessa personer tidigare men har hittat en del ny information. Inlägget utgår ifrån Greta Lisa, dottern till Sven Persson Gillerqvist som jag skrev om i detta inlägget: https://herrnilsson.net/2020/11/14/dog-i-ryska-kriget/

Greta Lisa (Edits morfars mormor), även nämnd som Brita Lisa, gifter sig med Nils Peter Jonsson den 16:e februari 1810. Han föddes i Fliseryd den 6:e augusti 1788. Likt sin far så blev han soldat och när han som 20-åring blev antagen vid livkompaniet på Kalmar regemente 1808 så blir han tilldelad namnet ”Gräs”. Detta kom sig av att han var soldat i Grästorps rote. Den 24:e augusti 1811 föds deras första och enda barn: 

  • Lena Cajsa (f. 1811 i Gillberga, Högsby, d. 1879 i Skruvshult, Högsby) 

I de två årgångar av generalmönsterrullorna som Nils Peter Gräs förekommer i (1817, 1822) står det inget om några militära insatser. Däremot kan man läsa att han får avsked den 26:e juni 1817 med anteckningarna: ”Nils Jonsson Gräs ärhållit afskjed vid General Mönstringen den 26 junü 1817” och ”Sjuklig, oförmögen till kongl Mts och kronans tjenst, får afskjed”. 

Åren kring hans avsked står han skriven tillsammans med sin moder Maja Stina i Läggevi, Fliseryd. Här låg Fliseryds krutbruk som runt denna tid beskrevs i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige som “ett av länets betydligaste manufakturer”. I husförhörslängden har man antecknat att Nils Peter ”haft venerisk smitta”.  Under samma tidsperiod bor hustrun Brita Lisa och dottern Lena Cajsa såsom inhyses i Tålebo. Förhållandena var så knappa att de enligt anteckning “borde befrias”, syftandes på skatten.  Familjen levde alltså åtskilda under en tid.  

Utifrån den information som finns tillgänglig så antar jag att Nils Peter flyttar ihop med familjen igen på grund av sin, sedan många år, sviktande hälsa. 1834 står han åter skriven tillsammans med övriga familjen i Tålebo med notering om att han är blind, samt att han och Brita Lisa är “lagligen skilda”. 1836 flyttar dottern Lena Cajsa till Skrika i Högsby där hon gifter sig med gardisten Erik Magnus Eriksson. Året därpå flyttar även modern Brita Lisa dit. Nils Peter blir således ensam kvar i Tålebo sina sista år i livet. Han dör av vattusot den 14:e juli 1838. 

Vid lysningen mellan Lena Cajsa och Erik Magnus antecknades följande: 
“Den 26 juni afkunnades Laga äktenskapslysning för Drängen Erik Magnus Eriksson i Skrike och Pigan Lena Cajsa Nils Peters dotter i Tolebo på Alseda ägor. Modren Brita Lisa Gräs lämnat bifall å det Contract som var ingångit emellan Lars Börjesson och Drängen, hvilken sednare blifvit antagen till Torpare. Båda ägde försvarlig Christendoms kunskap och något — för lysningen föregavs icke hvarför de förmanades att lefva väl och Christligt tillsammans. Flis. d. 3 juni 1836” . 

Lars Börjesson som nämns ovan var den hemmansägare som Erik Magnus arbetade för. Min teori är att modern villkorade giftermålet med att Erik Magnus var tvungen att skaffa en mer varaktig anställning innan hon lovade bort sin dotter och att kontraktet stod som garant för att Erik Magnus skulle få bosätta sig på Lars Börjessons ägor såsom torpare.  

Under tiden Skrika får de nygifta två barn: 

  • Carl Johan (f. 1836 i Skrika, Fliseryd, d. 1898 i Elsebo, Högsby) 
  • Erland Fredric (f. 1839 i Skrika, Fliseryd, d. 1911 i Basebo, Högsby) 

Lars Börjesson dör av nervfeber den 29 januari 1840 och bara ett par månader tidigare, den 12 november 1839, hade familjen flyttat till Skruvshult som ligger just söder om Bockara i Högsby socken. Möjligen kan hemmansägarens hälsotillstånd spelat en roll i deras beslut, eller skapat en situation som gjorde deras kvarvarande omöjligt. 

Från 1841 till den 11 november 1845 står Erik Magnus skriven i Göta livgardes församling i Stockholms stad som var en församling för anställda vid just Göta livgarde. Läser man i generalmönsterrullen kan man läsa att han blev “afskedad för sjuklighet den 8 juni 1843” men i husförhörslängden bor han kvar i Göta livgardes församling till november 1845. 

Från denna sejour fick han uppenbarligen permission vid minst ett tillfälle, för i Skruvshult födds nämligen deras tredje och sista barn: 

  • Emma Christina (f. 1843 i Skruvshult, Högsby, d. 1944 i Basebo, Högsby) 

Någon gång mellan åren 1844-1850 lämnar Erik Magnus familjen, vad det verkar utan att meddela sig om vart han farit. Detta vet vi eftersom det i husförhörslängden 1854-1860 finns en anteckning som berättar att Erik Magnus “varit borta i 10 år”. I husförhörslängden 1861-1870 finns en anteckning som lyder: ”Varit borta i ungef. 15 år! 1862 26/8 upplystes genom skr. fr. Pastors Emb. i S. Möckleby, att han länge vistats der, på Alunbruket. Ficke bevis f.d. Bref till han själf d. 25/9 i år.”.  

Någon gång efter detta står det att läsa att de är frånskilda. Flera år senare skrivs ytterligare en anteckning: ”1870 d. 24 Febr. ankom bref fr. Past. Emb. i S. Möckleby, att mannen med döden afgått derstädes d. 17/2. Begr. d. 25 s.m.”.  I dödsboken står det att läsa att han hade arbetat som arbetskarl (förmodligen på eller i anslutning till Alunbruket) och dog av en okänd sjukdom. Lena Cajsa dog i Skruvshult den 20 juni 1879 av “Håll” vilket var det samma som lunginflammation.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 > 
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 > 
[mmmfm] Lena Cajsa Nilsdotter - 1811-1879 > 
[mmmfmm] Greta Lisa Svensdotter - 1778-okänt >

Mer om Båtsman no 50

Detta inlägg innehåller lite mer information om Gustaf Petter Westervik. För den vetgirige finns även dessa tidigare posterna:

https://herrnilsson.net/2019/04/19/batsman-no-50-westervik/
https://herrnilsson.net/2020/08/22/fregatten-eugenies-resvag/
https://herrnilsson.net/2018/12/28/nilsson/

Gustaf Petter var 11 år gammal när familjen flyttade till Öland 1837. Åren 1845-1846, när han var 19-20 år gammal, arbetade han som som dräng i Lilla Stacketorp. Ett par år senare, den 6 juli 1848, blir han antagen vid Ölands 1:a båtsmanskompani. Ölands båtsmanskompanier tillhörde Karlskrona örlogsstation, således borde hans antagning föranletts av en resa till rekrytskolan i Karlskrona där man vanligtvis fick grundläggande utbildning. Han ersatte en Daniel Nilsson Westervik som fick avsked på grund av ålderdomsbräcklighet. Från denna stund blir han kronobåtsman nr 50 och går under namnet Gustaf Petter Isaksson Westervik. Eftersom han inte var äldsta sonen och inte kunde räkna med att få ärva faderns gård så ansåg han säkert att detta var ett gott alternativ till att arbeta vidare som dräng.  

Som båtsman var man befallen att under en treårsperiod tjänstgöra i ett år. Vid händelse av krig blev man såklart också inkallad. Det var inte bara framförandet av båten som hörde till båtsmannens plikter. Man var ju i grunden en soldat som skulle bemanna kanonerna men också borda andra skepp och döda fienden. Till sin hjälp hade man exempelvis änterbila (en slags yxa), musköter och huggare (en slags svärd). Tre år efter att ha tillträtt sin tjänst kommer vad som bör ha varit höjdpunkten i hans karriär. 25 år gammal och ogift blir han antagen på fregatten Eugenies världsomsegling åren 1851-1853. Sannolikt ansökte han på eget bevåg, expeditionen var nämligen så pass eftertraktad att ingen blev tvångskommenderad. 34 båtsmän från Ölands 1:a båtsmanskompani och 42 från 2:a båtsmanskompaniet blev uttagna till uppdraget, så det var nog gott om personer han kände till sedan tidigare vilket säkert var en stor trygghet.  

1853 är han tillbaka i Sverige och året därpå gifter han sig med pigan Brita Kajsa Larsdotter från Staretorp. De bor i Stora Istad där dom får tre barn: 

  • Lars (f. 29 jun 1856 i Stora Istad, d. okänt) 
  • Per Wilhelm (f. 13 feb 1860 i Stora Istad, d. okänt) 
  • Christina Carolina (f. 29 apr 1865 i Stor Istad, d. 29 jan 1871 på Kallegutas utmark) 

Den 1 nov 1866 flyttar man en halvmil söderut till Kallegutas utmark. Kanske berodde detta på att Gustaf Petter inte längre var båtsman. Det hände att flera bönder i en rote (by) tillsammans bekostade bostad och hjälpte båtsmannens familj med lantbruket när han var ute till sjöss, så länge han hade flottans uniform på sig vill säga. 

På Kallegutas utmark får dom ytterligare tre barn: 

  • Berndt Emil (f. 29 aug 1869 på Kallegutas utmark, d. 17 jan 1907 i Wannborgas utmark) 
  • Johan Alfrid (f. 26 nov 1872 på Kallegutas utmark, d. okänt) 
  • Albertina Wilhelmina (f. 4 sep 1875 på Kallegutas utmark, d. 14 okt 1939 i Persnäs)  

Nedan är Gustaf Petter och Brita Kajsas bouppteckningar. En intressant detalj är att Berndt Emil avsade sig arvet efter modern.

Gustaf Peter Isakssons bouppteckning: 

“År 1896 den 12 September förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isacksson i Kallesgutas utmark som med döden afled den 2:e sistlidne juni och efterlemnade som närmaste arftagare enkan Brita Kajsa Larsdotter samt med henne i lifstiden sammanaflade efterskrifne barn Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika. Deras rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enligt — Häradsrättens förordnande af den 7:e dennes. Sonen Berndt Emil Gustafsson och dottren Albertina Wilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark hvilka voro myndiga och närvarande.  

Enkan tillsades uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.” 

Brita Kajsa Larsdotters bouppteckning: 

“År 1898 den 4:e januari förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isackssons enka aflidne Brita Kajsa Larsdotter i Kallegutas utmark som med döden afled den 8:e sistlidne Oktober och lemnade efter sig som närmaste arftagare sönerna Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika men hvars rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enl. — Häradsrättens förordnande af den 7:e september 1896. Sonen Berndt Emil Gustafsson hvilken genom skrifvelse af den 21:e sistlidne november afsagt sig något arf efter modren. Dottren Albertina Vilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark som nu var närvarande.  

Sterbhusdelägarne tillsades att uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.“ 

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >  
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >  
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik 1826-1896   

Dog i Ryska kriget

Den 24:e november 1790 dog Sven Persson Gillerqvist i Ryska Viborg. Han var där i egenskap av soldat vid Gillberga rote, indelad till Livkompaniet, Kalmar regemente. I boken Kungl. Norra Smålands Regementes Historia 1623-1973 kan man läsa; “Sjökommendering blev det återigen i Ryska kriget 1788-90. Trupp ur Kalmar regemente kom därigenom att uppleva både slaget vid Hogland och slaget vid Svensksund.”. Svens rotekamrat Eric Olsson Gillerberg dog i december 1788 och dennes ersättare Anders Gillberg hamnade i rysk fångenskap i vilken han avled 1791. 

Hemma i Gillberga anordnades bouppteckning för Sven året efter hans död. 

År 1791 Den 16 September blef på begiäran af änkan Lena Olofsdotter i gillbärga laga boupptekning hållen efter des kiära man Soldaten evid Kongliga Kalmar regemänte å lifkompanit Swen Giller Qvist som med döden afled uti Wibårg uti Nowember månnad i rÿsland å lemnade efter sig fÿra stÿcken barn en Sån å tre Dötrar Sonen Jons Gift Döteren Anika 16 år  brittalissa stinakaisa 10 år för De umÿndie infunt sig — för — — Mangnüs Månsson i gilbärga som de omÿndigas rätt bevakas å sedan änkan blef förmant at üpgife — — Sådan som i boet befans — — i fülojande årning

Ur bouppteckningen efter Sven Gillerqvist

Sven får fyra barn med (förmodligen) två olika kvinnor. Annika och Lena. 

  • Annika (f. 1774 i Gillberga, Högsby, d. 1827 i Gillberga)
  • Jonas (f. 1776 i Gillberga, Högsby, d. efter 1791)
  • Greta Lisa (f. 1778 i Gillberga, Högsby, d. efter 1839)
  • Stina Caisa (f. 1781 i Gillberga, Högsby, d. 1861 i Mjösebo)

Greta Lisas barnbarns barnbarn var alltså mormor Edit.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 >
[mmm] Albertina Lydia Karlsdotter - 1875-1949 >
[mmmf] Carl Johan Eriksson - 1836-1898 >
[mmmfm] Lena Cajsa Nilsdotter - 1811-1879 >
[mmmfmm] Greta Lisa Svensdotter - 1778-okänt >
[mmmfmmf] Sven Persson Gillerqvist - 1749-1790

Läsa öländska?

I Bertil Palm och Lennart Landins bokserie om Öland (morfars böcker) finns i det andra bandet ett kapitel om Öländska folkmål. Där har några ölänningar fått bidra genom att läsa en text som sedan skrivits ned på så vis att man sedan ska kunna läsa texten – med den ursprungliga dialekten.

Det visade sig att en av dessa ölänningar var en av våra släktingar. Nämligen [mff] Alberts farbror Lars Johan Larsson, född i Torp men bosatte sig 1880 med familj i Ormöga. Tidigare har jag skrivit om sonen Nils Janne Algot.

Det är inte lätt att begripa alla ord. Den som känner sig hugad att tolka/översätta är välkommen!

Edit: Nedan är svar från morbror Alf:

”Nu är varken bröllop eller annat som det var förr, inte. Då skulle det vara förridare och då hade de sadlar då var de så fina så, men nu har de inte någonting. Jag var för ung på den tiden för att fara och skjuta på kvällarna och hurra för brudparet. De vigde sig för det mesta hemma, i kyrkan var de inte så ofta då, nu är det mera.
Friarna skulle alltid ha en böneman med sig som skulle tala, och då skulle han ha ett par strumpor om det blev av någonting. Till att börja med gick bönemannen in ensam, men sedan fick friaren gå in också om bönemannen fick ja. Då blev det kalas med det samma om de blev väl mottagna.
Det var en som hette Nils-Magnus som var böneman en gång. Han talade om (berättade) att när fästpigan skulle ge dem kaffe, så slog hon i ett ägg i vardera koppen för att visa friaren att hon kunde göra gott kaffe. När så friaren skulle dricka ur sin kopp, då kom tuppen upp och gol på koppkanten. Då skulle han fröjda sig med, så det skulle bli riktigt bra. Bönemannen talad om (berättade) hur mycket pengar fästmannen hade, och så sa fästpigans föräldrar, att så och så mycket skulle hon få. Dagen efter att de var vigda, skulle hon flytta hem till sin nya gård. Det som körde flyttlasset, skulle bjuda på brännvin och tilltugg till alla han mötte. Då hade han flera kannor med sig, och han fick stanna titt som tätt, för då gick gubbarna ut på gatorna bara för att de skulle få.
Förridarna skulle vara i följe med brudparet till att börja med, och var det lång väg, skulle de rida i förväg och säga att de nygifta hade farit hemifrån och så där vidare, och det gjorde de två gånger. Tredje gången, då skulle de ha brudparet med sig när de kom till gården där de skulle vara. Båda parter skulle vara med vid flyttkalaset.
Att gifta sig det var som att sälja ett kräk. För det var så noga med att de gamla fick veta vad de hade på vardera sidan. De som hade mycket skulle ha de mer ha, så många tvangs ihop på det sättet.”



Fråga mig inte vad tuppen på koppkanten betyder. Jag begriper ingenting.

I Öland II är ”kläåkerbuull” översätt med flyttlass. Så vitt jag förstår är det en tveksam översättning. Enligt nedanstående text, var en klädåkare någon som körde brudstol etc till kyrkan. Kläåkerbuull syftar säkert på tilltugget som klädåkaren bjöd på.

diva-portal.org/smash/get/diva2:1347718/FULLTEXT01.pdf

Sittdynorna fördes på bröllopsdagens morgon till kyrkan av de så kallade klädåkarna.

I kärlekens spår NORDISKA MUSEETS OCH SKANSENS ÅRSBOK 2012 Red.ChristinaWestergren

[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > 
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879 > hans bror var
Lars Johan Larsson - 1860-1952

Utvandrarna

Om man levde på Öland i slutet av 1800-talet var Amerikaresan för många ett självklart alternativ när framtiden skulle stakas ut. I den emigrationsutredning som stod klar 1909 kan man bland annat läsa;

“Emigrationen har blifvit en institution i ölänningens lif, ett led i hans uppfostran och vägen till ekonomiskt oberoende, vistelsen i Amerika den hundårens öfvergångsperiod i hans lif, efter hvilken han sedan vill vända åter till sin ö för att njuta av en mindre sträfsam tillvaro.”

En av dom som stannade kvar var [mfm] Wilhelmina. Bland hennes släktingar däremot var det många som for till Amerika. Exempelvis, av hennes 42 kusiner på moderns sida levde 32 till vuxen ålder, av dessa emigrerade 27, endast två återvände. Listan nedan visar de närmaste släktningarna (syskon, kusiner och mor- och farbröder) som lämnade Sverige för Amerika.

Datum för emigrationNamnUtflyttad frånÅlder vid emigrationSläktskap
Runt 1861Nils Peter LarssonStaretorp nr 1ca 28 årMorbror.
Senast 1868, åter 28 jun 1876Olaus LarssonStaretorp nr 1ca 29 årMorbror
20 apr 1871, åter 1874.Per August LarssonStaretorp nr 119 årMorbror (halvbror till modern på faderns sida)
15 maj 1873. Lars Gustaf GustafssonKallegutas utmark16 årBror.
Mellan 1877-1897Per Wilhelm GustafssonKallegutas utmark17-37 årBror.
8 nov 1884, åter 16 mar 1892Johan Alfred JohanssonÖfvra Wannborga nr 120 årKusin. (son till moderns bror Johan Larsson)
18 mar 1886Ida Christina JohanssonÖfvra Wannborga nr 123 årKusin. (dotter till moderns bror Johan Larsson)
12 maj 1886Berndt Ivar Leonard LarssonPersnäs nr 316 årKusin. (son till moderns bror Lars Larsson)
29 dec 1886Oskar Emil Tyno OlaussonLilla Istad17 årKusin. (son till faderns bror Olaus)
12 sep 1887, åter 1906.Berndt Emil GustafssonKallegutas utmark18 årBror.
29 feb 1888Victor Gottfrid JohanssonÖfvra Wannborga nr 116 årKusin. (son till moderns bror Johan Larsson)
12 feb 1889Axel Georg LarssonPersnäs nr 318 årKusin. (son till moderns bror Lars Larsson)
27 mar 1889Selma Victoria JohanssonÖfvra Wannborga nr 118 årKusin. (dotter till moderns bror Johan Larsson)
27 mar 1889Carolina JohanssonÖfvra Wannborga nr 121 årKusin. (dotter till moderns bror Johan Larsson)
11 mar 1891Per Albert JohanssonÖfvra Wannborga nr 116 årKusin. (son till moderns bror Johan Larsson)
13 mar 1891Hildur Kristina LarssonPersnäs nr 318 årKusin. (dotter till moderns bror Lars Larsson)
9 maj 1892Johan Alfrid GustafssonKallegutas utmark19 årBror.
9 mar 1895Jenny Elise LarsdotterPersnäs nr 319 årKusin. (dotter till moderns bror Lars Larsson)
16 mar 1895Adolf Konstantin LarssonPersnäs nr 316 årKusin. (son till moderns bror Lars Larsson)
18 mar 1895Amanda Theodolfina Elisabeth JohanssonÖfvra Wannborga nr 115 årKusin. (dotter till moderns bror Johan Larsson)
25 jun 1895Augustinus Theodor JohanssonÖfvra Wannborga nr 119 årKusin. (son till moderns bror Johan Larsson)
4 apr 1896Jon Sigfrid OlssonStaretorp nr 117 år Kusin (son till moderns bror Olaus)
6 mar 1897Algot Joel Methodius JohanssonÖfvra Wannborga nr 119 årKusin. (son till moderns bror Johan Larsson)
11 mar 1897Carl Victor OlaussonLilla Istad15 årKusin. (son till faderns bror Olaus)
11 jun 1898Gerda Sigrid LarssonHorn Lilla nr 212 årKusin. (dotter till moderns bror Lars Larsson)
18 jun 1898Judith Cecilia LarssonStockholm21 årKusin. (dotter till moderns bror Lars Larsson)
3 mar 1900, åter 25 mar 1907Olof Arvid Emanuel OlssonStaretorp nr 119 årKusin (son till moderns bror Olaus)
15 mar 1900John Hemming Walfrid JohanssonÖfvra Wannborga nr 116 årKusin. (son till moderns bror Johan Larsson)
18 feb 1901Rudolf LarssonHorn Lilla nr 219 år Kusin. (son till moderns bror Lars Larsson)
28 mar 1901Janne Fabian LarssonHorn Lilla nr 118 årKusin. (son till moderns bror Lars Larsson)
9 nov 1901Gustaf “Gust” Sigfrid LarssonHorn Lilla nr 113 årKusin. (son till moderns bror Lars Larsson)
26 feb 1902Bror Hugo Augustinus OlssonStaretorp nr 119 årKusin (son till moderns bror Olaus)
27 aug 1903Carl Axel Ferdinand LundbergBorgehage21 årKusin (son till moderns halvsyster Carolina).
1 dec 1905Oscar Mauritz Eugen OlssonStaretorp nr 117 årKusin (son till moderns bror Olaus)
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939

Missväxtåren

Under missväxtåren 1867-1869 var Öland synnerligen drabbat, enligt många var det flacka, skogslösa landskapet en förklaring. Givetvis genomlevde många ur vår släkt dessa år på Öland, exempelvis var [mff] Alberts föräldrar Nils Magnus och Mathilda bägge i 10-årsåldern vid denna tid. [mfm] Wilhelminas föräldrar Gustaf Petter och Brita Kajsa var i 40-årsåldern.

Nedan är några artiklar jag transkriberat från Ölandsbladet och Barometern som skriver om ämnet under dessa år.

Ölandsbladet, 31 oktober 1868

“- Tredje årswäxtberättelsen från Kalmar länsstyrelse lyder sålunda: Uti de twenne föregående berättelserna är redan omnämdt , hurusom under wåren och hela sommaren långwarig stark torka högst menligt inwerkat på grödan, synnerligast å foderväterne och wårsäden, hwilken sednare på högländ jord knappast återgifwit utsädet. Denna för wäxtligheten skadliga wäderlek har emellertid warit gynnsam för skördearbetet, hwadan hö och säd, utan undantag, äro wäl inbergade. Afkastningen, hwilken hwad angår hwete och råg, är af utmärkt god beskaffenhet, utgör i medeltal enligt inkomna uppgifter: af Hwete och Råg 4:de; af Korn och Hafre knappast 3:dje och af Potatis 3:dje samt af Ärter, Bönor, Vicker, Rofwor och Kålrötter, som föga odlas, ungefärligen 3:dje kornet. På det hela för detta län, hwarest hufwudsädena utgöras af råg, korn och potatis, lärer således denna afkastning icke kunnas beräknas till mera än ⅓:del under medelmåttig skörd, i följd hwaraf brist på spannmål och potatis till föda och wårutsäde påtagligen är att emotse inom flere af länets socknar. Tillgångarne å hö och halm för kreatursutfodringen äro högst ringa och på flera ställen icke tillräckliga för ens hälften af wanliga antalet kreatur.”

Barometern, 23 december 1868

“- För de nödlidande på Öland. Med anledning af det upprop till den allmänna wälgörenheten, hwilket en på Öland bildad nödhjelpskomité till följd af mycket ömmande omsändigheter ansett sig böra utfärda, har redaktionen af Post- och Inrikes Tidningar låtit framlägga i Holmbergska bokhandeln i Stockholm en lista för anteckningar af de bidrag, hwarmed menniskowännen skulle wilja, i större eller ringare mån, söka att lindra den swåra nöden.”

Barometern, 23 december 1868

“- Stadsfullmäktige i Borgholm hade ordinarie sammanträde sistlidne måndag, hwarwid beslöts upptgande af lån å 15,000 rdr till skolhusbyggnad och annordnande af en soppkokning under instundande Januari, Februari och Mars månader för de allra fattigaste i staden.”

Ölandsbladet, 24 december 1868

“- Den adress som utgått till allmänheten från nödhjelps-komiteén härstädes har följande lydelse: Sistliden sommars owanligt starka torka har, så widt wi kunnat utröna, icke inom någon landsdel i hela riket åstadkommit en så stor och allmän förödelse, som här på Öland, hwars flesta socknar lidit en nästan total missväxt å all slags säd äfwensom å potatis och höfoder. Också utgör denna ö, såsom bekant är, ett skogslöst och flackt land, der, med undantag af några trakter, närmast kusten, det i allmänhet mycket tunna matjordslagret hwilar omedelbart på kalkflisan. På många ställen grödan blivit så förbränd, att icke ens utsädet erhållits åter. Under wanliga år kan Öland till andra orter afsätta betydliga qwantiteter säd, men i år deremot finnes på hela ön knappast något hemman, som efter fyllandet af eget behof får öfwerskott af spannemål eller potater till afsalu; de aldra fleste hemmansinnehafware måste köpa till eget husbehof och för en stor del af dem är det inbergade förrådet till den grad knappt, att det inte kan räcka längre än till årets slut. Under sådana omständigheter har den jordbrukande allmogen i möjligaste måtto inskränkt sitt behof af tjenare och legoarbetare, hwaraf följden blifwit en allmän brist på arbetsförtjenst för den stora massa af öns befolkning , som, i saknad af eget jordbruk, måste för winnande af lifsuppehälle arbeta åt andra. Denna lösa arbetarebefolkning är så mycket mera att beklaga som högst få af densamma ega något af wärde att förwandla i penningar för inköp af säd. Nöden är redan stor och hotar att inom kort antaga högst betänkliga proportioner. Wäl har på begäran af 22 bland Ölands 33 kommuner, Länsstyrelsen nyligen ingått till Kongl. Maj:t med underdånig framställning om såwäl undsättningslån som anslag utan återbetalningsskyldighet, det sednare till förmån för den arbetsbehöfwande personalen; men dels lärer, af brist på tillgänglige medel, det komma att dröja länga innan orten erhåller några undsättningslån, hwilka i allt fall egentligen komma endast den besutna allmogen till godo, och dels torde, med hänsigt till knappheten af befintligt anslag de understöd som möjligen lemnas kommunerna på Öland utan återbetalningsskyldighet , huru wälkomna de än blifwa, icke kunna fylla mer än en ringa del af de stora behofwen. Wid detta förhållande och på uppmaningar från flera trakter af ön hafwa undertecknade bildat en nödhjälpskomité för Öland, för att i sådan egenskap och till förmån för den fattiga arbetarebefolkningen på denna ö wädja till den allmänna wälgörenheten inom bättre lottade delar af Riket, insamla och emottaga de gåfwor i penningar eller spannemål, som kunna för ändamålet godhetsfullt lemnas, samt besörja fördelandet och användandet deraf, med uttryckligt förbehåll, att gåfworne, så wida gifwarne ej annorlunda specielt föreskrifwa, skola uteslutande komma de mest behöfwande bland öns arbetsklass, och såldes icke den besutna allmogen, till godo, antingen och helst genom beredande af lämplig arbetsförtjenst, eller och såsom direkt understöd. Komitéen fördriftar sig således härmed ställa ett offentligt upprop till den i lyckligare eller mindre bekymmersamma omständigheter stadda allmänheten uti andra städer och orter i Riket, med ödmjuk anhållan om något bidrag, större eller mindre, för ofwannämnde ändamål; utbedjande sig komitéen att sådana gåfwor, enstaka eller ännu heldre ortwis hopsamlade, måtte ju förr desto heldre warda hit öfwersända under adress: “Nödhjelps-Komitéen för  Öland, Borgholm” hwarefter redowisning i sinom tid skall tacksamt lemnas. 

Det steg Komitéen nu wågat taga, är, ehuru påkostande, dock förestafwadt af en oundwiklig nödwändighet. Det torde af den allmänna rösten så mycket mindre ogillas, som Öland, oss weterligen, aldrig förr utsändt någon dylik bön, men deremot flera gånger gifwit rätt ansenliga bidrag till andra provinser, då dessa, likasom nu Öland, hotats med hungersnöd i följd af misswäxt.

Borgholm den 12 December 1868.

 J.F. Caspersson, Häradshöfding 

A. Lindvall, Kontraktsprost

J. Söderström, Ordningsman

J.P. Ljungqvist, Stads-Predikant

E. Marksson, Handlande

Fr. Borell, Handlande

M.G. Torrén, Handlande

E.J. Rudberg, f.d. Riksdagsman

Fr. Pettersson Riksdagsman

Ölandsbladet, 2 januari 1869

“- Till Nödhjelpskomiteen härstädes inflöto redan i början af denna wecka mellan twå och tre hundra riksdaler, hwarför den redan börjat röra på sig för att bispringa de mest nödställda.

Lyckligtwis har wintern här på orten ända hittills artat sig ytterst blid, så att befolkningen icke behöft lida af köld, om än en och annan nödgats lida brist på bröd. Att man har anledning befara detta sednare synes deraf att på sjelfwa Julafton personer från landet hos brödförsäljare i staden erbjudit sina kläder såsom waluta för bröd, som dock ingen gerna kunde eller wille emottaga. Tiggare hafwa före Jul wandrat omkring i stor mängd, klagande öfwer att de knappast erhålla så mycket som de kunna stilla hungren med, och deras utseende tycktes witsorda sanningen deraf, ty de se werkligen hungriga ut.”

Barometern, 3 februari 1869

“- Nödbrödsämne. Wid det af landshöfdingen utlysta möte i Kalmar den 14 Jan., för öfwerläggning om åtgärder för lindrande af nöden, framställdes af ett ombud från de norra socknarne på Öland en förfrågan, om icke granlafwen på träden i Böda kronopark kunde få af allmogen afplockas och anwändas såsom nödbrödsämne, hwilket dock af landshofdingen ansågs icke kunna bifallas.” 

Ölandsbladet, 6 mars 1869

“- Från norra delen af ön skrifwes följande: Fastän fattigwårdsstyrelsen gjort och gör hwad göras kan och kommunen ådragit sig flera tusen rdsd skuld för inköp af spannemål till den arbetande befolkningen är dock nöden förfärlig. Den inköpta spannemålen är till största delen förtärd och uthungrade wandra dagligen i mängd från dörr till dörr för att uppehålla lifwet. Flera af jordbrukarne sakna snart nog bröd för dagen och korn till utsäde, huru då meddela åt de kringwandrande? Mången af dessa arma warelser tala på ett förfärande sätt om sin belägenhet. En sådan, höljd i trasor, sade under tårar sig ingen förhoppning hafwa att kunna undgå hungersdöden utan att dränka sig. Personen sade sig hafwa försökt äta “sågspånsbröd”, men kunde det ej, äfwensom ruttet trä och hasselknop. Det är hemskt att se och höra dessa personer och blott obetydligt kunna hjelpa och undsättningmedlen räcka icke långt, så utblottadt på spannemål som här är. Man beräknar, att 150 familjer i wår kommun redan nu sakna det nödwändigaste. Den i Borgholm bildade nödhjelpskomitéen torde med något af de till den influtna gåfwomedel, hwilket ock wore på det högste wälkommet.” 

Barometern, 7 april 1869

“- Sjukligheten på Öland är temligen stor. Smittkoppor är en bland de mest gängse sjukdomarne.”

Fregatten Eugenies resväg

Jag har roat mig med att kartlägga alla uppehåll som fregatten Eugenie gjorde på sin resa runt jorden 1851-1853. En resa som ju [mfmf] Gustaf Petter Westervik deltog i. En imponerande seglats!

Klicka HÄR för att se kartan med alla destinationer i Google maps.

1. Sverige
2. Portsmouth, England
3. Funchal, Madeira, Portugal
4. Rio de Janeiro, Brasilien
5. Montevideo, Uruguay
6. Buenos Aires, Argentina
7. Colonia, Uruguay
8. Port Famine, Magellans sund, Argentina
9. Valparaíso, Chile
10. Callao, Peru
11. Puná, Peru
12. Panama
13. Galapagosöarna, Ecuador
14. Honolulu, Hawaii, USA
15. San Francisco, USA
16. Honolulu, Hawaii, USA
17. Tahiti, Franska Polynesien
18. Sydney, Australien
19. Pouynypet (Karolinerna)
20. Guam
21. Hongkong
22. Kanton, Kina
23. Manilla, Filippinerna
24. Singapore
25. Batavia, Indonesien
26. Kokosöarna, Australien
27. Mauritius
28. Kapstaden, Sydafrika
29. Sankta Helena, Storbritannien
30. Plymouth, England
31. Cherbourg, Frankrike
32. Sverige
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896

Kämpade för teaterkungen

Gjöran Holmberg föddes troligen 1737 någonstans i Småland. Den första anteckningen i kyrkböckerna om honom som jag hittar är vigseln mellan honom och Lisken Knutsdotter den 5 december 1761 i Svarttorps socken (i Jönköpings kommun). Redan då omnämns han som ”Ryttare”. Tillsammans får dom sju barn tillsammans under åren 1763-1780 – samtliga flickor.

Svarttorp i Jönköpings kommun.

I generalmönsterrullorna står Gjöran inskriven som ryttare vid Smålands kavalleriregemente, Jönköpings kompani, Rote nr 15 Brunsvik – från 1764 fram till sin död 1789.

Just 1789 befann sig Gjöran i Karlskrona som var ett speciellt år i stadens historia eftersom det var då slaget vid Ölands södra udde utspelade sig. Den svenska örlogsflottan avgick från just Karlskrona och när båtarna återvände hade man med sig den så kallade ”återfallsfebern”, även kallad ”Karlskronafebern” i hamn. 26 249 personer vårdades på sjukhus i Karlskrona under perioden 28 nov 1788 – 31 dec 1790, ca 20% av dessa dog.

När Gjöran dör hemma i Svarttorp den 2 december 1789 antecknas det i Kyrkoböckerna: ”Ryttaren Göran Holmberg, död af en smittosam sjukdom som han medförde från Carlscrona”.

En artikel på lakartidningen.se beskriver sjukdomen mer ingående – här.

Jag har försökt hitta information kring hur just Smålands kavalleri användes under Gustav III:s ryska krig men inte hittat någon information kring det ännu.

[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 > 
[mmf] Per August Svensson - 1861-1939 >
[mmfm] Marta Lisa Danielsdotter - 1825-1897 >
[mmfmm] Maria Hemmingsdotter - 1797-1837 >
[mmfmmm] Lena Göransdotter - 1763-1828 >
[mmfmmmf] Gjöran Holmberg - 1737-1789

Hon levde uti hundrade år!

Den person i vår släkt som blivit äldst, med god marginal dessutom, var Ida Sofia Nilsson som blev hela 101 år gammal och var vid hennes bortgång den äldsta personen på hela Öland. Född i Föra den 6:e oktober 1877 och gick bort den 15:e januari 1979.

Hon var en av [mfff] Nils Magnus Larssons (Alberts far) kusiner och blev den som fick ta över familjegården Rosenlund i Södra Greda när hennes far gick bort. Förklaringen gissar jag är att alla hennes bröder emigrerat till Amerika. En av hennes bröder var Robert Themander som jag skrivit om tidigare, här.

I folkräkningen 1910 står hon skriven som ”ägare” och ”jordbruksarbeterska”, hon bor då tillsammans med systern (sömmerska till yrket) Hilma Helena, de har dessutom var sitt oäkta barn som de tar hand om.

Nedan är några artiklar från Aftonbadet, DN, SvD och GP som uppmärksammar hennes 100-årsdag samt hennes bortgång.

[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > 
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879 > 
[mffff] Lars Olsson - 1843-1905 > hans bror var Nils Magnus Olsson - 1833-1918 > hans dotter var 
Ida Sofia Nilsson - 1877-1979