Jag har roat mig med att kartlägga alla uppehåll som fregatten Eugenie gjorde på sin resa runt jorden 1851-1853. En resa som ju [mfmf] Gustaf Petter Westervik deltog i. En imponerande seglats!
Klicka HÄR för att se kartan med alla destinationer i Google maps.
1. Sverige 2. Portsmouth, England 3. Funchal, Madeira, Portugal 4. Rio de Janeiro, Brasilien 5. Montevideo, Uruguay 6. Buenos Aires, Argentina 7. Colonia, Uruguay 8. Port Famine, Magellans sund, Argentina 9. Valparaíso, Chile 10. Callao, Peru 11. Puná, Peru 12. Panama 13. Galapagosöarna, Ecuador 14. Honolulu, Hawaii, USA 15. San Francisco, USA 16. Honolulu, Hawaii, USA
17. Tahiti, Franska Polynesien 18. Sydney, Australien 19. Pouynypet (Karolinerna) 20. Guam 21. Hongkong 22. Kanton, Kina 23. Manilla, Filippinerna 24. Singapore 25. Batavia, Indonesien 26. Kokosöarna, Australien 27. Mauritius 28. Kapstaden, Sydafrika 29. Sankta Helena, Storbritannien 30. Plymouth, England 31. Cherbourg, Frankrike 32. Sverige
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf]Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896
Gjöran Holmberg föddes troligen 1737 någonstans i Småland. Den första anteckningen i kyrkböckerna om honom som jag hittar är vigseln mellan honom och Lisken Knutsdotter den 5 december 1761 i Svarttorps socken (i Jönköpings kommun). Redan då omnämns han som ”Ryttare”. Tillsammans får dom sju barn tillsammans under åren 1763-1780 – samtliga flickor.
Svarttorp i Jönköpings kommun.
I generalmönsterrullorna står Gjöran inskriven som ryttare vid Smålands kavalleriregemente, Jönköpings kompani, Rote nr 15 Brunsvik – från 1764 fram till sin död 1789.
Just 1789 befann sig Gjöran i Karlskrona som var ett speciellt år i stadens historia eftersom det var då slaget vid Ölands södra udde utspelade sig. Den svenska örlogsflottan avgick från just Karlskrona och när båtarna återvände hade man med sig den så kallade ”återfallsfebern”, även kallad ”Karlskronafebern” i hamn. 26 249 personer vårdades på sjukhus i Karlskrona under perioden 28 nov 1788 – 31 dec 1790, ca 20% av dessa dog.
När Gjöran dör hemma i Svarttorp den 2 december 1789 antecknas det i Kyrkoböckerna: ”Ryttaren Göran Holmberg, död af en smittosam sjukdom som han medförde från Carlscrona”.
En artikel på lakartidningen.se beskriver sjukdomen mer ingående – här.
Jag har försökt hitta information kring hur just Smålands kavalleri användes under Gustav III:s ryska krig men inte hittat någon information kring det ännu.
[mm] Edit Gunhild Svensson - 1912-1968 >
[mmf] Per August Svensson - 1861-1939 >
[mmfm] Marta Lisa Danielsdotter - 1825-1897 >
[mmfmm] Maria Hemmingsdotter - 1797-1837 >
[mmfmmm] Lena Göransdotter - 1763-1828 >
[mmfmmmf] Gjöran Holmberg - 1737-1789
Den person i vår släkt som blivit äldst, med god marginal dessutom, var Ida Sofia Nilsson som blev hela 101 år gammal och var vid hennes bortgång den äldsta personen på hela Öland. Född i Föra den 6:e oktober 1877 och gick bort den 15:e januari 1979.
Hon var en av [mfff] Nils Magnus Larssons (Alberts far) kusiner och blev den som fick ta över familjegården Rosenlund i Södra Greda när hennes far gick bort. Förklaringen gissar jag är att alla hennes bröder emigrerat till Amerika. En av hennes bröder var Robert Themander som jag skrivit om tidigare, här.
I folkräkningen 1910 står hon skriven som ”ägare” och ”jordbruksarbeterska”, hon bor då tillsammans med systern (sömmerska till yrket) Hilma Helena, de har dessutom var sitt oäkta barn som de tar hand om.
Nedan är några artiklar från Aftonbadet, DN, SvD och GP som uppmärksammar hennes 100-årsdag samt hennes bortgång.
[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879 >
[mffff] Lars Olsson - 1843-1905 > hans bror var Nils Magnus Olsson - 1833-1918 > hans dotter var
Ida Sofia Nilsson - 1877-1979
Jag har försökt efterforska vilka som har bott på samma gård i Persnäs som [mff] Albert och [mfm] Wilhelmina gjorde och har hittat en del intressanta fakta. Problematiken med just Persnäs nr 3 är att det finns tre olika ”Persnäs nr 3”, men som tur är överlappar familjerna som flyttar in och ut varandra vilket gör det lättare.
Det slog mig också att familjefotot som fanns i Gerdas fotoalbum nog kan dateras till våren/sommaren 1912 eftersom man flyttade dit 1909 och Karin, som bör vara minstingen på fotot, föddes den 18:e november 1911.
1812-1870. Den första familjen jag hittar som bott på Persnäs nr 3 var kustsergeanten, strandridaren och kustuppsyningsmannen Johan Brunberg (f. 13 jun 1776 – d. 22 dec 1870) med familj. Det tidigaste datum jag kunnat hitta som placerar dom här är 1812. Den siste från denna familj som bor kvar är just Johan som lever här fram till sin död, de sista åren som undantagsman.
Nedan är bild från husförhörslängden för Persnäs nr 3 1841-1850.
En anmärkningsvärd sak jag hittade när jag sökte bland gamla tidningar var att man i Ölandsbladet den 20 dec 1905 – 35 år efter hans bortgång – publicerade denna artikel:
1861-1869. Hemmansägaren Johan Persson med familj är skrivna här från 18 maj 1861 till 28 jul 1869 då de flyttar till Saint Paul i Amerika.
I en tidningsnotis ur Ölandsbladet den 20 feb 1869 kan man bland annat läsa att ”Under natten mellan sistlidne Onsdag och Torsdag syntes ett starkt eldsken på horizonten norrut, hwilket gaf anledning förmoda någon mera betydande eldsvåda, som ock(?) lärer timat i Persnäs socken..”. Ett par veckor senare i Westerwiks Weckoblad kan man läsa att det var just ladugårdshusen på Persnäs nr 3 som brann ner. Vidare står det att hemmanet ägdes av ”bönderna Johan Persson och Anders Peter Swensson, hwilken senare nyligen köpt hälften av nämnde hemman, men ännu icke ditflyttat”. Otur för Anders Peter, som senare heller aldrig flyttade dit. Kanske var det denna händelse som fick familjen Persson att ta det slutgiltiga beslutet att emigrera. Johan Brunberg som fortfarande bodde kvar på undantag förlorar en häst och en ko i branden.
1869-1895. De nya ägarna var inte vilka som helst. Det var [mfm] Wilhelminas morbror Lars Larsson och hans nyblivna fru Kristina Maria Larsdotter som flyttade in den 9 aug 1869. De får 12 barn under åren 1869-1888 varav 10 lever till vuxen ålder, samtliga födda på Persnäs nr 3.
Nedan är en bild på familjens sammansättning:
Kristina Maria dör den 25 maj 1890 av ett slaganfall, hon var blott 44 år gammal. Lars dör i lunginflammation fyra år senare, den 1 feb 1894, han blev 58 år gammal. I Ölandsbladet den 24:e juli 1894 kan man läsa att man med anledning av faderns bortgång och arv efterlyser de tre äldsta syskonen som befinner sig i Amerika; Berndt Ivar Leonard, Axel Georg och Hildur Christina.
De yngsta barnen placeras därefter i fosterfamiljer (Lilla horn 1 & 2) och de äldsta for till Amerika, några via Stockholm. Senare emigrerade även de fosterhemsplacerade barnen till Amerika tills dess att hela den tiohövdade syskonskaran befann sig där. Gården läggs ut på auktion den 8:e mars 1895 av nämndemannen Wilhelm Gustafsson i Lilla Horn nr 2 som även var förmyndare åt två av syskonen; Rudolf och Gerda Sigrid.
Nedan är annonsen som gick i Ölandsbladet den 6:e feb 1895 (samt en repris den 16:e feb).
1895-1902. Dom som uppenbarligen lägger det slutgiltiga budet på auktionen var hemmansägaren Klas Gustaf Nilsson och hans gotländska fästmö och hushållerska Lydia Catharina Svensson. Dom flyttar till gården den 27 maj 1895 och får där två barn. Kanske drabbas hustrun av hemlängtan, för den 4 nov 1902 flyttar hela familjen till Gotland.
1902-1909. Den 30:e oktober 1902 flyttar folkskoleläraren och kantorn Karl August Widén in tillsammans med den Chicago-födde hustrun Hildur Maria Waldin och deras son. Ett par år senare, den 14:e november 1904, börjar en välbekant dräng att arbeta på gården, [mff] Alberts halvbror Albin Fridenhelm Nordström. Han arbetar där i närmare tre år, tills den 10:e oktober 1907 då han flyttar tillbaka till familjen i Hörlösa. Förmodligen sparade han undan pengarna han tjänade, han tog nämligen en två månaders lång semester till Amerika i december samma år.
Karl August Widén vet jag inte mycket om. Men, han hade starka åsikter kring den stundande järnvägen på Öland, vilket han gav uttryck för i Ölandsbladet den 3:e februari 1901.
Den 17:e november 1909 flyttar familjen Widén en kortare sträcka – till Persnäs nr 5 som enligt husförhörslängderna var där folkskolan låg. 1916 flyttar familjen till Stockaryd varifrån Karl August ursprungligen kom.
1909-1969. Den 11:e juni 1909 flyttar [mff] Albert och [mfm] Wilhelmina in med barnen Gerda, Edvin och Gustav. Exakt hur länge Albert bor kvar är jag osäker på eftersom kyrkböckerna bara sträcker sig fram till 1938.
Till sist en bild från församlingsboken (tidigare husförhörslängden) på hur hushållet på Persnäs nr 3 var sammansatt 1909-1923.
[mfm] Wilhelmina hade fem morbröder som alla växte upp i Staretorp. Nils Peter, Lars, Johan, Olaus och Pehr August Larsson. Alla förutom Johan, som var bonde, arbetade på sjön. Nils Peter, Lars och Olaus som sjömän och Pehr August som skeppare.
Förr, om man varit saknad en längre tid, antecknades man i kyrkböckerna som ”borta” eller skrevs upp på listan över ”obefintliga” och räknades då inte till folkmängden i socknen längre. Detta var fallet för två av bröderna som 1865 antecknades såsom ”borta sedan __”. Nils Peter sedan 1861 och Olaus sedan 1860.
Vad man uppenbarligen inte visste där hemma var att de befann sig i Kalifornien. Kanske var dom där redan 1861-1865 under det amerikanska inbördeskriget. En lockande tanke. Det vi med säkerhet vet är att bröderna befann sig där år 1868 eftersom Olaus, som i Amerika kallar sig August, skriver hem för att berätta att brodern Nils Peter dött den 29:e september 1868. Underrättelsen når de anhöriga först den 21:e november 1869.
Olaus kommer hem till Sverige och Öland igen den 28:e juni 1876 vilket jag skrivit om tidigare detta inlägget. Han gifter sig och får 6 barn i Staretorp. Han blir hela 93 år gammal!
Den yngsta brodern Pehr August (som var en halvbror om man ska vara noga) gifter sig och får fyra barn i Persnäs. Han omkommer genom drunkning i Stockholm den 11:e september 1888.
Lars gifte sig och fick 12 barn i Persnäs. Han blev så småningom farfar till den Amerikanske ”krigshjälten” Melvin Oliver Benson som jag skrivit om här.
Bonden Johan gifte sig och fick 15 barn i Staretorp/Övre Vannborga. Han blev rekorderliga 90 år gammal.
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmm] Brita Kajsa Larsdotter - 1828-1897 > hennes bröder var
Nils Peter Larsson - 1833-1868
Lars Larsson - 1835-1894
Olaus Larsson - 1839-1932
Johan Larsson - 1837-1927
Pehr August - 1851-1888
Brita Lisa (Alberts moster) och hennes familj drabbades den 4:e juni 1896 av en olycka då en eldsvåda bröt ut i boningshuset. Nedan är en artikel från Ölandsbladet den 10:e juni samma år.
Notis i Ölandsbladet den 10 juni 1896
Detta utspelade sig för övrigt på samma gård i Löt där Albert bodde med sina morföräldrar, innan han senare flyttade till Persnäs med sin familj. Nedan är en bild på hur hushållen var sammansatta åren 1886-1897.
1886-1897 Husförhörslängd Övre Vannborga
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-1924 > hennes syster var Brita Lisa Johansdotter - 1858-1941
Nedan är några artiklar från Ölandsbladet den 14 feb 1903 som listar personer som donerade pengar till nödlidande i Karesuando församling i Norrland samt några brevväxlingar mellan personerna som stod bakom insamlingen; ”Prosten Högvälb. Herr Friherre B. U. A. Hummerhielm” från Öland och kyrkoherden i Karesuando, Vitalis Karnell. Bland givarna syns en viss ”A. F. Jonsson, Köpings Tall” som var Alberts morfars bror, Anders Fredrik Jonsson, som alltså står antecknad för 1 krona.
Mer koppling än så har inte denna historia till vår släkt, men artiklarna är ändå intressanta och förklarar vad Anders Fredrik Jonssons krona användes till.
I artikeln nedan kan man läsa Vitalis Karnells svar på redovisningen av de insamlade pengarna. Han beskriver också situationen i sin församling.
Prosten Högvälb. Herr Friherre B. U. A. Hummerhielm
Först nu kan jag besvara Edert bref af 27 nov. – nyss hemkommen efter 5 veckors inspektionsresa.
För detta bref tackar jag på det hjertligaste; särskildt godt kändes det få höra om mina kära landsmäns välvilja och kärleksfulla sinnelag. Genom vederbörandes och enskildes rikliga gåvor är nöden bäfd i min församling, åtminstone f.n. Vi ha fått foder åt våra kreatur, mat åt hungrande människor, kläder åt stora och små samt kaffe och socker från H. Maj:t Drottningen.
Af allt detta ha dock endast de boende fått del (omkr. 400). Men nu ha nomadlappare kommit ner till kyrkobyn i många hundratal och de öfversvämma mig med bön om, att äfven de måtte få något. I vanliga fall reda sig de flesta af dem godt, men nu har olyckan drabbat även dem genom de sista veckornas blidväder med efterföljande hård frost, hvarigenom renmossan sitter infrusen i ett islager, oåtkomlig för renarna – de dö också hoptals af svält. Och nöden står också framför lappens kåta.
Staten gifver i mångt och mycket hjelp och skydd åt lapparne, de skola säkerligen nu som tillförne få. Men bra kärt vore det, om jag skulle få taga Eder gåva i anspråk för de fattiga och olycklige bland dessa fjällets barn. Såsom ställningen nu är, synes mig de insamlade medlen komma till bästa nytta om de öfversändes till mig och jag bemyndigades inköpa kaffe åt behöfvande nomadlappar.
Jo, jag är ölänning – fr Vickleby – fäst vid min hembygd med de starkaste band. Hit fördes jag, emedan jag trodde mig hafva något att göra, här för Guds rike först och främst, för fosterlandet och upplysningen sedan. Arbete har jag och Gud är med mig.
Mottag sjelf , herr Baron, och framför till de ädla vännerna i Köping min och min församlings varma, vördsamma tack och helsning.
Vördesammast Eder tillgifne embetsbroder
Vitalis Karnell
Karesuando den 20 dec. 02.
Foton på B. U. A. Hummerhielm och Vitalis Karnell:
Vitalis Karnell rapporterar att pengarna kommit fram:
Å denna lista tecknade medel kr. åttioen (81) 35 öre har jag med senaste post den 18 d:s mottagit från prosten högvälb. herr frih. B. U. A. Hummerhielm i Köping att användas till de nödlidandes bästa i Karesuando församling.
På samma gång jag erkänner detta, har jag att till en hvar gifvare, ingen nämd och ingen glömd, frambära min och min församlings varma, vördsamma tack för den värdefulla gåfvan – till önskande jag min kära fosterbygd, Öland, rikaste välsignelse under Guds hägnande hand.
Vördsammast
Karesuando i Norrbottens län den 22 januari 1903
Vitalis Karnell, kyrkoherde
Närslutande teckningslistan å hvilken jag tecknat erkännande, får jag vördsamt tacka Eder sjelf särskildt såväl för tecknadt bidrag som för allt besvär.
Medlen har jag använt dels till inköp av kaffe åt lapparne, kr 64, dels till en i dessa dagar bildad banda- och hemslöjdskassas förökande, kr 17:35. Man har alltid klagat, att det icke lönade sig syssla med hemslöjd, då ingen var som ville eller kunde köpa och afsättningsorter ej funnos. När så ganska mycket penningar inflöto att användas efter mitt godtfinnande, bildade jag en kassa, hvarur nu allt hvad man hinner tillverka uppköpes – jag har redan sett välsignelsen af denna anordning och väntar få se ännu mera. Hvad vårt folk måste lära sig för att icke nödår skall inträffa hvarje år – det är arbete, träget och ihärdigt. Man har sofvit här uppe tiderna igenom och sofver mycket ännu – det är tid på att man vaknar.
Så vidt jag kan se är nöden här nu häfd genom kärleksfulla bröders hjelp – hädanefter måste vi söka hjelpa oss sjelfva under Guds välsignande hand.
Med vördsam helsning tillgifnast
Vitalis Karnell.
Nedan är artiklarna från Ölandsbladet den 14 feb 1903:
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-1924 >
[mffmf] Johan Peter Jonsson 1830-1897 > hans bror var
Anders Fredrik Jonsson 1835-1919
En liten historia som inte direkt rör några släktingar, men som var en del av deras vardag är den om Jonas ”Krypern” Persson i Sandby. Han bodde i samma socken (Egby) samtidigt som bland andra [mff] Alberts mor Mathilda i mitten av 1800-talet.
Så här står det i sockenboken:
”I närheten av Zakrisbacken ligger ”Krypermärka”. Där bodde i mitten av 1800-talet Jonas Persson med sin hustru och sju barn. Han kallades för Krypern eftersom han inte kunde gå upprätt utan halvkröp och stödde sig på ena handen. Han var först bonde på Sandby nr 6 men sålde gården och, som då var vanligt, tog han undan en mark öster om byn där han byggde en stuga. Det har sagts att han var stor och stark och företagsam. På Basbacken byggde han en vattenkvarn och dämde upp vattnet i Sandby ström och malde säd. Det var dock bara på våren som han kunde använda den när det var rikligt vattenflöde, sedan torkade strömfåran. Det var inte så lätt att försörja den stora familjen hemma i Sandby så Krypern for runt i en stor del av Sverige och tiggde pengar och hade då nytta av sitt handikapp därför att folk tyckte synd om honom. Han dog 1877. Barnen fick sedan heta Kryper-Emma, Kryper-Niss, Kryper-Ant, Kryper-Gusta osv.”
Ur sockenboken: ”Mentalsjukvården var bedrövlig. Om någon blev ”underlig” hölls han fastbunden i sängen och på så sätt kunde en stackars mentalsjuk människa få ligga i flera år. Ett annat sätt var att vakta den sjuke ett dygn i varje gård i socknen. På så vis sköttes år 1870 Olof Andersson, kallad Zakris-Oll, i Sandby.
Han hade varit sjöman men blev sinnessjuk, kom hem och försökte döda sina föräldrar, 79-årige Anders Zachrisson och 69-åriga Kjerstin Erlandsdotter, som bodde ett stycke öster om Sandby. Tillskyndande personer hindrade honom den gången och han togs om hand av sockenborna. Natten mellan 28 och 29 maj tog han sig emellertid ut från Sörgården i Sandby och begav sig ner till föräldrarnas stuga där han dödade både fadern och modern när de låg i sängen och sov, dels genom slag med en stor sten, dels genom flera knivhugg.
Efter det hemska dådet gick han ner till Ransorden och tog en båt med vilken han seglade till Hulterstad. Där greps han på pingstaftonen och fördes till fängelset i Kalmar och kom så småningom till hospital. Där fick han stanna till sin död 1917.
Platsen där föräldrarnas stuga låg kallas än i dag för Zakrisbacken och Zakris horvan.”
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-1924 >
[mffmm] Brita Stina Persdotter - 1833-1910 >
[mffmmm] Ingrid Erlandsdotter - 1798-1874 > Hennes syster var Kjerstin Erlandsdotter - 1801-1870 > Hennes son var
Olof Andersson - 1833-1917
I en gammal tidningsnotis i Ölandsbladet från 28:e dec 1904 visar det sig att Olaus blev vald till byordningsman. Kanske detta gjorde att förövarna tänkte sig för en andra gång innan de gav sig på Olaus igen.
Dessutom hittade jag en äldre artikel från 1:e april 1899 där det står att Olaus blev vald till brandrotemästare för södra socknen.
Ölandsbladet 18990401
Ölandsbladet 19041228
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 >
hans bror var Olaus Isaksson - 1843-1927
HerrNilsson.net 