Ur sockenboken: ”Mentalsjukvården var bedrövlig. Om någon blev ”underlig” hölls han fastbunden i sängen och på så sätt kunde en stackars mentalsjuk människa få ligga i flera år. Ett annat sätt var att vakta den sjuke ett dygn i varje gård i socknen. På så vis sköttes år 1870 Olof Andersson, kallad Zakris-Oll, i Sandby.
Han hade varit sjöman men blev sinnessjuk, kom hem och försökte döda sina föräldrar, 79-årige Anders Zachrisson och 69-åriga Kjerstin Erlandsdotter, som bodde ett stycke öster om Sandby. Tillskyndande personer hindrade honom den gången och han togs om hand av sockenborna. Natten mellan 28 och 29 maj tog han sig emellertid ut från Sörgården i Sandby och begav sig ner till föräldrarnas stuga där han dödade både fadern och modern när de låg i sängen och sov, dels genom slag med en stor sten, dels genom flera knivhugg.
Efter det hemska dådet gick han ner till Ransorden och tog en båt med vilken han seglade till Hulterstad. Där greps han på pingstaftonen och fördes till fängelset i Kalmar och kom så småningom till hospital. Där fick han stanna till sin död 1917.
Platsen där föräldrarnas stuga låg kallas än i dag för Zakrisbacken och Zakris horvan.”
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-1924 >
[mffmm] Brita Stina Persdotter - 1833-1910 >
[mffmmm] Ingrid Erlandsdotter - 1798-1874 > Hennes syster var Kjerstin Erlandsdotter - 1801-1870 > Hennes son var
Olof Andersson - 1833-1917
[mffmmm] Ingrid Erlandsdotters syster Kjerstin Erlandsdotter och hennes make Anders Zachrisson i Sandby (Egby socken) blev bägge mördade i sina sängar den 28:e maj 1870. Deras son Olof Andersson misstänks snart och det står att läsa att det var ”det gräsligaste och mest hjertrörande mord, som här å ön egt rum på mer än hundra år”.
Nedan är en artikel i Barometern som skrevs en vecka efter mordet…
Barometern 4:e juni 1870: ”Sistlidne söndag ingick hit anmälan, att undantagsmannen Anders Zachrisson och hans hustru, Kjerstin Erlandsdotter, i Nedra Sandby af Egby socken, befunnits döda i deras bostad, och att märken efter wåld å deras kroppar gåfwo bekräftelse åt antagandet, att mord blifwit å dem begånget.
Wid på stället i anledning häraf genast företagen undersökning befunnos begge makarna liggande döda i sin säng. Mannen, som war omkring 80 år gammal, hade erhållit knifstung i halsen och hufwudet, och å hustrun, som war omkring 65 år, hade pannan blifwit inslagen med en större sten, hwilken qwarlåg på hufwudgärden mellan de aflidne.
För mordet mistänktes de mördades son, förre sjömannen Olof Andersson, som en längre tid warit sinnesrubbad. Denna hade, enligt öfwerenskommelse, turwis wårdats af socknemännen och under dagarne före mordet warit under tillsyn av Anders Nilsson i Sandby af Gärdslösa socken, men hwarifrån han återwände samma dag kl 3 e.m., under föregivande, att han hade ett angeläget ärende att uträtta i Sandby. Oaktadt noggranna efterspaningar har Andersson , som sedermera spårlöst förswunnit, icke kunnat igenfinnas.
Natten till sistlidne söndag eller samtidigt med mordets föröfwande blef en bonden Peter Jonsson i Egby tillhörig och wid sjökanten strax nedanför Sandby liggande fiskeeka bortstulen. Denna omständighet föranledes man lätt att sätta i förbindelse med gerningsmannens flykt, och det sannolika är äfven, att han begifwit sig till sjös.
Emellertid anhålles wördsammast dels att wederbörande provincialläkare måtte förordnas att å de aflidne förrätta medikolegal obduktion, och dels att ej mindre den afwikne sjömannen än den bortstulna ekan måtte blifwa efterlyste. För sådant ändamål får jag äran upplysa, att Olof Andersson är 37 år gammal, liten till wexten, med ljust hår och rödt helskägg. Den afwikne war för tillfället iklädd brun jacka, ljusa byxor och mössa. Ekan war en wanlig tjärad fiskeeka.”
Barometern – 18700604
Nedan är ytterligare en artikel i Barometern några veckor efter mordet och nu har man hittat mördaren…
Barometern 29:e juni 1870: ”- Från Borgholm. Den för mordet å sina föräldrar, 80-årige torparen Anders Zachrisson och dennes äfven åldriga hustru, Kjerstin Erlandsdotter från Sandby, misstänkte och häktade förre sjömannen Olof Andersson, född 1833, undergick den 20 i denna månad ransakning inför Ölands Norra Mots häradsrätt.
Under denna ransakning lades i dagen, att Olof Andersson, wid det polisförhör som af kronolänsmannen Holmgren med Andersson wid dennes häktande hölls, erkänt det han ihjälslagit sina bemälda föräldrar. Af provincialläkaren doktor Holmbergs wid obduktionerna förda protokoller upplystes, att Anders Zachrisson såwäl luft- som matstrupe blifwit genom knifhugg afskurna, och att han derförutan erhållit mer eller mindre dödande slag, samt att Kjerstin Erlandsdotters panna och ansigte blifwit krossade och hennes hals erhållit tre knifhugg.
Af målsegarnes, twenne Olof Anderssons swågrar, äfwensom af sju i målet afhörda wittnens berättelser framgick, att Olof Andersson under November månad nästlidet år med en hammare slagit fadren tre slag i hufwudet och ihjälstuckit ett föräldrarne tillhörigt nötkreatur.
Rörande sina lefnadsförhållanden uppgaf Olof Andersson, att han lärt läsa, men icke skrifwa; att han, som under 18 års tid idkat sjöfart, tog föräldrarne för ”ett medel”, hwarmed skulle förstås ”Satan”, samt att han genom morden, dem han med glad min och lugn erkände sig hafwa begått, wille hafwa föräldrarne undanröjda.
A. erkände sig hafwa genast efter mordens werkställande från de mördades bostad tillgripit: en dyna, ett täcke, en tröja och 3 brödkakor, hwarmed han begaf sig till sjöbodarne wid stranden utanför Egby, der han tog en fiskeeka, hwari han begaf sig på wägen till Gotland, men att han, hindrad av motvind, derefter tänkte styra kosan till Danmark. Olof Andersson berättade vidare, att han före mordens föröfwande inpraktiserade sig i föräldrarnas bostad genom att uttaga ett fenster, samt att han, dit inkommen, fann föräldrarne sofwandes i en säng.
Han – fader- och moder-mördaren, född och uppfostrad af arbetsamma och stilla föräldrar – yttrade: ”Jag knäppte dem, då de båda sofwo”, och ”som de lågo, så lågo de, och som de sofwo, så dogo de”.
De wid ransakningen afhörda sju wittnena intygade sammanstämmigt, att Olof Andersson icke under innewarande år, efter hwad wittnena kunnat förstå, warit sinnessjuk eller att de kunnat märka något oredigt i hans tal wid andra tillfällen, än då samtal om hans fader egt rum. Ett wittne berättade, att Andersson bedt wittnet wara honom behjälplig ”taga lifwet av gubben”, och att Andersson wid bedjandet härom yttrat att ”gubben”, sedan han blifwit ihjälslagen, kunde gömmas i ”sjön, i en brunn eller i gödselhögen”.
Olof Andersson, som efter all sannolikhet ej eger sina sinnens fulla bruk, har twifwelsutan föröfwat det gräsligaste och mest hjertrörande mord, som här å ön egt rum på mer än hundra år. Ölands brottmålsannaler under nämnda tidrymd kunna ej uppwisa något motstycke till detta gräsliga brott och måtte den dag wara långt, långt fjerran borta, innan någon af Ölands warande eller blifwande söner genom mord befläcka sin födelsebygd och sitt barndomshem med sina föräldrars blod.
För anskaffande af läkarebetyg och widare bewisnings förebringande uppsköts ransakningen till den 8 Juli.
Den sista artikeln jag hittar rörande mordet:
Barometern 3:e Augusti 1870: ”- Från Borgholm. Föräldramördaren, förra sjömannen Olof Andersson från Sandby, Egby socken, war förliden thorsdag för ytterligare ransakning rörande detta mord inställd för ortens domstol, derwid han widhöll hwad han förut om samma brotts föröfwande erkänt.
13 i målet afhörda wittnen känna icke, om Andersson mördat sina föräldrar, och sedan Olof Anderssons sinnesbeskaffenhet enligt stadsläkaren, hr doktor D. O. Petersson i Kalmar, wid detta ransakningstillfälle till rätten inlemnade intyg, ansetts warit mindre redigt under mordens begående, samt att Andersson under sitt wistande å cellfängelset tidtals haft orediga uttryck, såsom derom att man borde afklippa hans hår, afraka hans skägg och detsamma nedgräfva i jorden, så att Andersson, okänd, derefter kunde begifwa sig bort och slippa från den ”tråkiga affären” på Öland, och att Andersson, såwäl till följd häraf som och af de yttranden han före morden och under ransakningen låtit sig undfalla, ej kan anses fullt klok, afkunnade häradsrätten det utslag, att målet förklarades hwilande, intilldess sundhetskollegii yttrande i saken kunde hinna ankomma, i afbidan hwarpå Olof Andersson blef till länscellfängelset återförpassad. (Öl. Bl.)”
Barometern via Ölandsbladet 18700803
Efter denna tidningsnotisen hittar jag inte mer information kring morden. Olof Andersson dog 84 år gammal den 24:e september 1917 på hospitalet i Västervik.
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > [mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-(?) > [mffmm] Brita Stina Persdotter - 1833-1910 > [mffmmm] Ingrid Erlandsdotter - 1798-1874 > Hennes syster var Kjerstin Erlandsdotter - 1801-1870 > Hennes son var Olof Andersson - 1833-1917