Mer om Båtsman no 50

Detta inlägg innehåller lite mer information om Gustaf Petter Westervik. För den vetgirige finns även dessa tidigare posterna:

https://herrnilsson.net/2019/04/19/batsman-no-50-westervik/
https://herrnilsson.net/2020/08/22/fregatten-eugenies-resvag/
https://herrnilsson.net/2018/12/28/nilsson/

Gustaf Petter var 11 år gammal när familjen flyttade till Öland 1837. Åren 1845-1846, när han var 19-20 år gammal, arbetade han som som dräng i Lilla Stacketorp. Ett par år senare, den 6 juli 1848, blir han antagen vid Ölands 1:a båtsmanskompani. Ölands båtsmanskompanier tillhörde Karlskrona örlogsstation, således borde hans antagning föranletts av en resa till rekrytskolan i Karlskrona där man vanligtvis fick grundläggande utbildning. Han ersatte en Daniel Nilsson Westervik som fick avsked på grund av ålderdomsbräcklighet. Från denna stund blir han kronobåtsman nr 50 och går under namnet Gustaf Petter Isaksson Westervik. Eftersom han inte var äldsta sonen och inte kunde räkna med att få ärva faderns gård så ansåg han säkert att detta var ett gott alternativ till att arbeta vidare som dräng.  

Som båtsman var man befallen att under en treårsperiod tjänstgöra i ett år. Vid händelse av krig blev man såklart också inkallad. Det var inte bara framförandet av båten som hörde till båtsmannens plikter. Man var ju i grunden en soldat som skulle bemanna kanonerna men också borda andra skepp och döda fienden. Till sin hjälp hade man exempelvis änterbila (en slags yxa), musköter och huggare (en slags svärd). Tre år efter att ha tillträtt sin tjänst kommer vad som bör ha varit höjdpunkten i hans karriär. 25 år gammal och ogift blir han antagen på fregatten Eugenies världsomsegling åren 1851-1853. Sannolikt ansökte han på eget bevåg, expeditionen var nämligen så pass eftertraktad att ingen blev tvångskommenderad. 34 båtsmän från Ölands 1:a båtsmanskompani och 42 från 2:a båtsmanskompaniet blev uttagna till uppdraget, så det var nog gott om personer han kände till sedan tidigare vilket säkert var en stor trygghet.  

1853 är han tillbaka i Sverige och året därpå gifter han sig med pigan Brita Kajsa Larsdotter från Staretorp. De bor i Stora Istad där dom får tre barn: 

  • Lars (f. 29 jun 1856 i Stora Istad, d. okänt) 
  • Per Wilhelm (f. 13 feb 1860 i Stora Istad, d. okänt) 
  • Christina Carolina (f. 29 apr 1865 i Stor Istad, d. 29 jan 1871 på Kallegutas utmark) 

Den 1 nov 1866 flyttar man en halvmil söderut till Kallegutas utmark. Kanske berodde detta på att Gustaf Petter inte längre var båtsman. Det hände att flera bönder i en rote (by) tillsammans bekostade bostad och hjälpte båtsmannens familj med lantbruket när han var ute till sjöss, så länge han hade flottans uniform på sig vill säga. 

På Kallegutas utmark får dom ytterligare tre barn: 

  • Berndt Emil (f. 29 aug 1869 på Kallegutas utmark, d. 17 jan 1907 i Wannborgas utmark) 
  • Johan Alfrid (f. 26 nov 1872 på Kallegutas utmark, d. okänt) 
  • Albertina Wilhelmina (f. 4 sep 1875 på Kallegutas utmark, d. 14 okt 1939 i Persnäs)  

Nedan är Gustaf Petter och Brita Kajsas bouppteckningar. En intressant detalj är att Berndt Emil avsade sig arvet efter modern.

Gustaf Peter Isakssons bouppteckning: 

“År 1896 den 12 September förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isacksson i Kallesgutas utmark som med döden afled den 2:e sistlidne juni och efterlemnade som närmaste arftagare enkan Brita Kajsa Larsdotter samt med henne i lifstiden sammanaflade efterskrifne barn Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika. Deras rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enligt — Häradsrättens förordnande af den 7:e dennes. Sonen Berndt Emil Gustafsson och dottren Albertina Wilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark hvilka voro myndiga och närvarande.  

Enkan tillsades uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.” 

Brita Kajsa Larsdotters bouppteckning: 

“År 1898 den 4:e januari förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isackssons enka aflidne Brita Kajsa Larsdotter i Kallegutas utmark som med döden afled den 8:e sistlidne Oktober och lemnade efter sig som närmaste arftagare sönerna Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika men hvars rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enl. — Häradsrättens förordnande af den 7:e september 1896. Sonen Berndt Emil Gustafsson hvilken genom skrifvelse af den 21:e sistlidne november afsagt sig något arf efter modren. Dottren Albertina Vilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark som nu var närvarande.  

Sterbhusdelägarne tillsades att uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.“ 

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >  
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >  
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik 1826-1896   

Båtsman no 50 Westervik

[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik arbetade som båtsman och höjdpunkten på hans karriär var säkerligen när han, 25 år gammal och ogift, blev antagen som båtsman på fregatten Eugenies världsomsegling åren 1851-1853. Tydligen var expeditionen så pass eftertraktad att ingen blev tvångskommenderad.

I boken ‘Fregatten Eugenies resa omkring jorden åren 1851-1853‘ står det att läsa några rader kring rekryteringen av besättningen:

”Till besättning uttogs ungt och friskt manskap, så att större delen var under 30 års ålder. Önskan att deltaga i expeditionen var bland flottans gemenskap så liflig, att de flesta kompani-chefer öfverhopades med ansökningar om kommendering dertill. Ingen behöfde således mot sin vilja kommenderas, och denna omständighet torde i ej ringa mån hafva bidragit till det goda, ja märkvärdiga helsotillstånd, som nästan oafbrutet fortfarit under hela expeditionen, oaktadt ganska starka afbrott i klimat förekommit. Med undantag kanske af skämd proviant, bidrager intet så mycket som hemlängtan och nedslagenhet till de ombord mest förekommande sjukdomar.”

I inledningen av boken beskrivs också huvuddragen av expeditionens mål:

”Sedan Svenska handeln och fraktfarten på vestra kusten af Amerika, på Ostindien och China, vunnit den utsträckning, att konsuler på de förnämsta handelsplatserna i dessa trakter blifvit anställde, beslöt Kongl. Maj:t att ett större örlogsfartyg om hösten 1851 skulle utsändas, dels för att skydda handeln på dessa farvatten och tillse huru vederbörande konsuler uppfyllde sina åligganden, dels för att söka tillvägabringa handelsförmåner åt de förenade rikenas flaggor på sådana platser, der de ej ännu åtnjöto alla de företrädesrättigheter, som lemnades mera gynnade nationer.”


Gustaf Petter blev tagen i tjänst för första gången den 6:e juli 1848, då 21 år gammal. Han ersatte en Daniel Nilsson Westervik som fick avsked på grund av ålderdomsbräcklighet.

Generalmönsterrullor över båtsmän (1832-1856)

Han själv fick avsked vid generalmönstringen den 25:e maj 1864. Han var då 37 år gammal och hade tillbringat, i runda slängar, 16 år i tjänst. Ingen orsak till avskedet är angiven vilket är lite märkligt. I de fall det beror på skada, ålder eller om man misskött sig så brukar det nämligen finnas anteckning om detta. Kanske slutade han på egen begäran?

Generalmönsterrullor över båtsmän (1868-1877)
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik