Jag fick ett meddelande och boktips från författaren till den nyskrivna boken Vår bragd som handlar om Eugenies världsomsegling – som ju vår släkting Gustaf Petter Westervik deltog i. Har ännu bara läst ett 50-tal sidor, men så långt är den bra. För den som är intresserad kan man beställa den här: https://ekstromgaray.se/portfolio/var-bragd/
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 > [mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896
Nedan är bouppteckningen efter smeden Isac Svensson som dog 8 mars 1873. Isac var far till Gustaf Petter Westervik, eller ”Gusta” som han verkar ha nöjt sig med. Isac och hustrun Anna Kajsa bodde sista åren inhysta hos sonen Olaus i Lilla Istad. Kortare inlägg om hur Isac med familj hamnade på Öland finns här.
“År 1873 mars den 17 inställde sig undertecknad på kallelse att förrätta bouppteckning efter aflidne inhyses Isack Svensson i Lilla Istad såm med döden afled den 8 i dänna månad och efterlemnar sin hustru Anna Kajsa Karlsdotter med henne i Lifstiden sammanaflade barn Sönerna — Karl Johan Isackson vid Djupvik, Torparen Isack Peter Isackson i Möllstorp, Torparen Gusta Peter Isackson på Kalguta utmark, Torparen Olaus Isackson i Stora Istad, August Isackson och Adolf Isackson vistande på utrikes ort vilket för de tvänne sistnämde inställde sig Hemmansegaren Olof Larsson i Lilla Istad såm god man Enligt förårdnande den 15de i dänna månad, döttren Anna Såfija, gift med Torparen Karl Johan Karlsson i Staretorp, män såm Anna Såfija är med döden afliden och efter lemnar tvänne döttrer, Anna Maria född 12 juni 1848, Karolina född 20 maj 1854 hwilkens rätt bevakades af förmyndaren Gusta Peter Isackson på Kalguta utmark Enligt förårdnande den 23 september 1870 vilka alla vore närvarande, en tästamänte förevistes af den 24 april 1870 såm icke skulle utbetalas — för än efter både makernes död, Enkan tillsades att uppgifva boet sådant såm vid den aflidnes döds stund befans, under Eds plikt och skjedde uppteckning i följande årdning.“
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 > [mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 > [mfmff] Isac Svensson - 1794-1873
Detta inlägg innehåller lite mer information om Gustaf Petter Westervik. För den vetgirige finns även dessa tidigare posterna:
https://herrnilsson.net/2019/04/19/batsman-no-50-westervik/
https://herrnilsson.net/2020/08/22/fregatten-eugenies-resvag/
https://herrnilsson.net/2018/12/28/nilsson/
Gustaf Petter var 11 år gammal när familjen flyttade till Öland 1837. Åren 1845-1846, när han var 19-20 år gammal, arbetade han som som dräng i Lilla Stacketorp. Ett par år senare, den 6 juli 1848, blir han antagen vid Ölands 1:a båtsmanskompani. Ölands båtsmanskompanier tillhörde Karlskrona örlogsstation, således borde hans antagning föranletts av en resa till rekrytskolan i Karlskrona där man vanligtvis fick grundläggande utbildning. Han ersatte en Daniel Nilsson Westervik som fick avsked på grund av ålderdomsbräcklighet. Från denna stund blir han kronobåtsman nr 50 och går under namnet Gustaf Petter Isaksson Westervik. Eftersom han inte var äldsta sonen och inte kunde räkna med att få ärva faderns gård så ansåg han säkert att detta var ett gott alternativ till att arbeta vidare som dräng.
Som båtsman var man befallen att under en treårsperiod tjänstgöra i ett år. Vid händelse av krig blev man såklart också inkallad. Det var inte bara framförandet av båten som hörde till båtsmannens plikter. Man var ju i grunden en soldat som skulle bemanna kanonerna men också borda andra skepp och döda fienden. Till sin hjälp hade man exempelvis änterbila (en slags yxa), musköter och huggare (en slags svärd). Tre år efter att ha tillträtt sin tjänst kommer vad som bör ha varit höjdpunkten i hans karriär. 25 år gammal och ogift blir han antagen på fregatten Eugenies världsomsegling åren 1851-1853. Sannolikt ansökte han på eget bevåg, expeditionen var nämligen så pass eftertraktad att ingen blev tvångskommenderad. 34 båtsmän från Ölands 1:a båtsmanskompani och 42 från 2:a båtsmanskompaniet blev uttagna till uppdraget, så det var nog gott om personer han kände till sedan tidigare vilket säkert var en stor trygghet.
1853 är han tillbaka i Sverige och året därpå gifter han sig med pigan Brita Kajsa Larsdotter från Staretorp. De bor i Stora Istad där dom får tre barn:
Den 1 nov 1866 flyttar man en halvmil söderut till Kallegutas utmark. Kanske berodde detta på att Gustaf Petter inte längre var båtsman. Det hände att flera bönder i en rote (by) tillsammans bekostade bostad och hjälpte båtsmannens familj med lantbruket när han var ute till sjöss, så länge han hade flottans uniform på sig vill säga.
På Kallegutas utmark får dom ytterligare tre barn:
Nedan är Gustaf Petter och Brita Kajsas bouppteckningar. En intressant detalj är att Berndt Emil avsade sig arvet efter modern.
Gustaf Peter Isakssons bouppteckning:
“År 1896 den 12 September förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isacksson i Kallesgutas utmark som med döden afled den 2:e sistlidne juni och efterlemnade som närmaste arftagare enkan Brita Kajsa Larsdotter samt med henne i lifstiden sammanaflade efterskrifne barn Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika. Deras rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enligt — Häradsrättens förordnande af den 7:e dennes. Sonen Berndt Emil Gustafsson och dottren Albertina Wilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark hvilka voro myndiga och närvarande.
Enkan tillsades uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.”
Brita Kajsa Larsdotters bouppteckning:
“År 1898 den 4:e januari förrättades bouppteckning efter aflidne Gustaf Peter Isackssons enka aflidne Brita Kajsa Larsdotter i Kallegutas utmark som med döden afled den 8:e sistlidne Oktober och lemnade efter sig som närmaste arftagare sönerna Lars Gustaf Gustafsson, Per Wilhelm Gustafsson, Johan Alfrid Gustafsson hvilka vistas i Norra Amerika men hvars rätt bevakades af hemmansägaren Olaus Isacksson i Stora Istad enl. — Häradsrättens förordnande af den 7:e september 1896. Sonen Berndt Emil Gustafsson hvilken genom skrifvelse af den 21:e sistlidne november afsagt sig något arf efter modren. Dottren Albertina Vilhelmina Gustafsson i Kallegutas utmark som nu var närvarande.
Sterbhusdelägarne tillsades att uppgifva boet sådant det befans vid den aflidnes dödsstund vid eds påföljd och skedde uppteckning och värdering i ordning som följer.“
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 > [mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik 1826-1896
Under missväxtåren 1867-1869 var Öland synnerligen drabbat, enligt många var det flacka, skogslösa landskapet en förklaring. Givetvis genomlevde många ur vår släkt dessa år på Öland, exempelvis var [mff] Alberts föräldrar Nils Magnus och Mathilda bägge i 10-årsåldern vid denna tid. [mfm] Wilhelminas föräldrar Gustaf Petter och Brita Kajsa var i 40-årsåldern.
Nedan är några artiklar jag transkriberat från Ölandsbladet och Barometern som skriver om ämnet under dessa år.
Ölandsbladet, 31 oktober 1868
“- Tredje årswäxtberättelsen från Kalmar länsstyrelse lyder sålunda: Uti de twenne föregående berättelserna är redan omnämdt , hurusom under wåren och hela sommaren långwarig stark torka högst menligt inwerkat på grödan, synnerligast å foderväterne och wårsäden, hwilken sednare på högländ jord knappast återgifwit utsädet. Denna för wäxtligheten skadliga wäderlek har emellertid warit gynnsam för skördearbetet, hwadan hö och säd, utan undantag, äro wäl inbergade. Afkastningen, hwilken hwad angår hwete och råg, är af utmärkt god beskaffenhet, utgör i medeltal enligt inkomna uppgifter: af Hwete och Råg 4:de; af Korn och Hafre knappast 3:dje och af Potatis 3:dje samt af Ärter, Bönor, Vicker, Rofwor och Kålrötter, som föga odlas, ungefärligen 3:dje kornet. På det hela för detta län, hwarest hufwudsädena utgöras af råg, korn och potatis, lärer således denna afkastning icke kunnas beräknas till mera än ⅓:del under medelmåttig skörd, i följd hwaraf brist på spannmål och potatis till föda och wårutsäde påtagligen är att emotse inom flere af länets socknar. Tillgångarne å hö och halm för kreatursutfodringen äro högst ringa och på flera ställen icke tillräckliga för ens hälften af wanliga antalet kreatur.”
Barometern, 23 december 1868
“- För de nödlidande på Öland. Med anledning af det upprop till den allmänna wälgörenheten, hwilket en på Öland bildad nödhjelpskomité till följd af mycket ömmande omsändigheter ansett sig böra utfärda, har redaktionen af Post- och Inrikes Tidningar låtit framlägga i Holmbergska bokhandeln i Stockholm en lista för anteckningar af de bidrag, hwarmed menniskowännen skulle wilja, i större eller ringare mån, söka att lindra den swåra nöden.”
Barometern, 23 december 1868
“- Stadsfullmäktige i Borgholm hade ordinarie sammanträde sistlidne måndag, hwarwid beslöts upptgande af lån å 15,000 rdr till skolhusbyggnad och annordnande af en soppkokning under instundande Januari, Februari och Mars månader för de allra fattigaste i staden.”
Ölandsbladet, 24 december 1868
“- Den adress som utgått till allmänheten från nödhjelps-komiteén härstädes har följande lydelse: Sistliden sommars owanligt starka torka har, så widt wi kunnat utröna, icke inom någon landsdel i hela riket åstadkommit en så stor och allmän förödelse, som här på Öland, hwars flesta socknar lidit en nästan total missväxt å all slags säd äfwensom å potatis och höfoder. Också utgör denna ö, såsom bekant är, ett skogslöst och flackt land, der, med undantag af några trakter, närmast kusten, det i allmänhet mycket tunna matjordslagret hwilar omedelbart på kalkflisan. På många ställen grödan blivit så förbränd, att icke ens utsädet erhållits åter. Under wanliga år kan Öland till andra orter afsätta betydliga qwantiteter säd, men i år deremot finnes på hela ön knappast något hemman, som efter fyllandet af eget behof får öfwerskott af spannemål eller potater till afsalu; de aldra fleste hemmansinnehafware måste köpa till eget husbehof och för en stor del af dem är det inbergade förrådet till den grad knappt, att det inte kan räcka längre än till årets slut. Under sådana omständigheter har den jordbrukande allmogen i möjligaste måtto inskränkt sitt behof af tjenare och legoarbetare, hwaraf följden blifwit en allmän brist på arbetsförtjenst för den stora massa af öns befolkning , som, i saknad af eget jordbruk, måste för winnande af lifsuppehälle arbeta åt andra. Denna lösa arbetarebefolkning är så mycket mera att beklaga som högst få af densamma ega något af wärde att förwandla i penningar för inköp af säd. Nöden är redan stor och hotar att inom kort antaga högst betänkliga proportioner. Wäl har på begäran af 22 bland Ölands 33 kommuner, Länsstyrelsen nyligen ingått till Kongl. Maj:t med underdånig framställning om såwäl undsättningslån som anslag utan återbetalningsskyldighet, det sednare till förmån för den arbetsbehöfwande personalen; men dels lärer, af brist på tillgänglige medel, det komma att dröja länga innan orten erhåller några undsättningslån, hwilka i allt fall egentligen komma endast den besutna allmogen till godo, och dels torde, med hänsigt till knappheten af befintligt anslag de understöd som möjligen lemnas kommunerna på Öland utan återbetalningsskyldighet , huru wälkomna de än blifwa, icke kunna fylla mer än en ringa del af de stora behofwen. Wid detta förhållande och på uppmaningar från flera trakter af ön hafwa undertecknade bildat en nödhjälpskomité för Öland, för att i sådan egenskap och till förmån för den fattiga arbetarebefolkningen på denna ö wädja till den allmänna wälgörenheten inom bättre lottade delar af Riket, insamla och emottaga de gåfwor i penningar eller spannemål, som kunna för ändamålet godhetsfullt lemnas, samt besörja fördelandet och användandet deraf, med uttryckligt förbehåll, att gåfworne, så wida gifwarne ej annorlunda specielt föreskrifwa, skola uteslutande komma de mest behöfwande bland öns arbetsklass, och såldes icke den besutna allmogen, till godo, antingen och helst genom beredande af lämplig arbetsförtjenst, eller och såsom direkt understöd. Komitéen fördriftar sig således härmed ställa ett offentligt upprop till den i lyckligare eller mindre bekymmersamma omständigheter stadda allmänheten uti andra städer och orter i Riket, med ödmjuk anhållan om något bidrag, större eller mindre, för ofwannämnde ändamål; utbedjande sig komitéen att sådana gåfwor, enstaka eller ännu heldre ortwis hopsamlade, måtte ju förr desto heldre warda hit öfwersända under adress: “Nödhjelps-Komitéen för Öland, Borgholm” hwarefter redowisning i sinom tid skall tacksamt lemnas.
Det steg Komitéen nu wågat taga, är, ehuru påkostande, dock förestafwadt af en oundwiklig nödwändighet. Det torde af den allmänna rösten så mycket mindre ogillas, som Öland, oss weterligen, aldrig förr utsändt någon dylik bön, men deremot flera gånger gifwit rätt ansenliga bidrag till andra provinser, då dessa, likasom nu Öland, hotats med hungersnöd i följd af misswäxt.
Borgholm den 12 December 1868.
J.F. Caspersson, Häradshöfding
A. Lindvall, Kontraktsprost
J. Söderström, Ordningsman
J.P. Ljungqvist, Stads-Predikant
E. Marksson, Handlande
Fr. Borell, Handlande
M.G. Torrén, Handlande
E.J. Rudberg, f.d. Riksdagsman
Fr. Pettersson Riksdagsman
Ölandsbladet, 2 januari 1869
“- Till Nödhjelpskomiteen härstädes inflöto redan i början af denna wecka mellan twå och tre hundra riksdaler, hwarför den redan börjat röra på sig för att bispringa de mest nödställda.
Lyckligtwis har wintern här på orten ända hittills artat sig ytterst blid, så att befolkningen icke behöft lida af köld, om än en och annan nödgats lida brist på bröd. Att man har anledning befara detta sednare synes deraf att på sjelfwa Julafton personer från landet hos brödförsäljare i staden erbjudit sina kläder såsom waluta för bröd, som dock ingen gerna kunde eller wille emottaga. Tiggare hafwa före Jul wandrat omkring i stor mängd, klagande öfwer att de knappast erhålla så mycket som de kunna stilla hungren med, och deras utseende tycktes witsorda sanningen deraf, ty de se werkligen hungriga ut.”
Barometern, 3 februari 1869
“- Nödbrödsämne. Wid det af landshöfdingen utlysta möte i Kalmar den 14 Jan., för öfwerläggning om åtgärder för lindrande af nöden, framställdes af ett ombud från de norra socknarne på Öland en förfrågan, om icke granlafwen på träden i Böda kronopark kunde få af allmogen afplockas och anwändas såsom nödbrödsämne, hwilket dock af landshofdingen ansågs icke kunna bifallas.”
Ölandsbladet, 6 mars 1869
“- Från norra delen af ön skrifwes följande: Fastän fattigwårdsstyrelsen gjort och gör hwad göras kan och kommunen ådragit sig flera tusen rdsd skuld för inköp af spannemål till den arbetande befolkningen är dock nöden förfärlig. Den inköpta spannemålen är till största delen förtärd och uthungrade wandra dagligen i mängd från dörr till dörr för att uppehålla lifwet. Flera af jordbrukarne sakna snart nog bröd för dagen och korn till utsäde, huru då meddela åt de kringwandrande? Mången af dessa arma warelser tala på ett förfärande sätt om sin belägenhet. En sådan, höljd i trasor, sade under tårar sig ingen förhoppning hafwa att kunna undgå hungersdöden utan att dränka sig. Personen sade sig hafwa försökt äta “sågspånsbröd”, men kunde det ej, äfwensom ruttet trä och hasselknop. Det är hemskt att se och höra dessa personer och blott obetydligt kunna hjelpa och undsättningmedlen räcka icke långt, så utblottadt på spannemål som här är. Man beräknar, att 150 familjer i wår kommun redan nu sakna det nödwändigaste. Den i Borgholm bildade nödhjelpskomitéen torde med något af de till den influtna gåfwomedel, hwilket ock wore på det högste wälkommet.”
Barometern, 7 april 1869
“- Sjukligheten på Öland är temligen stor. Smittkoppor är en bland de mest gängse sjukdomarne.”
Jag har roat mig med att kartlägga alla uppehåll som fregatten Eugenie gjorde på sin resa runt jorden 1851-1853. En resa som ju [mfmf] Gustaf Petter Westervik deltog i. En imponerande seglats!
Klicka HÄR för att se kartan med alla destinationer i Google maps.
| 1. Sverige 2. Portsmouth, England 3. Funchal, Madeira, Portugal 4. Rio de Janeiro, Brasilien 5. Montevideo, Uruguay 6. Buenos Aires, Argentina 7. Colonia, Uruguay 8. Port Famine, Magellans sund, Argentina 9. Valparaíso, Chile 10. Callao, Peru 11. Puná, Peru 12. Panama 13. Galapagosöarna, Ecuador 14. Honolulu, Hawaii, USA 15. San Francisco, USA 16. Honolulu, Hawaii, USA | 17. Tahiti, Franska Polynesien 18. Sydney, Australien 19. Pouynypet (Karolinerna) 20. Guam 21. Hongkong 22. Kanton, Kina 23. Manilla, Filippinerna 24. Singapore 25. Batavia, Indonesien 26. Kokosöarna, Australien 27. Mauritius 28. Kapstaden, Sydafrika 29. Sankta Helena, Storbritannien 30. Plymouth, England 31. Cherbourg, Frankrike 32. Sverige |
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 > [mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik arbetade som båtsman och höjdpunkten på hans karriär var säkerligen när han, 25 år gammal och ogift, blev antagen som båtsman på fregatten Eugenies världsomsegling åren 1851-1853. Tydligen var expeditionen så pass eftertraktad att ingen blev tvångskommenderad.
I boken ‘Fregatten Eugenies resa omkring jorden åren 1851-1853‘ står det att läsa några rader kring rekryteringen av besättningen:
”Till besättning uttogs ungt och friskt manskap, så att större delen var under 30 års ålder. Önskan att deltaga i expeditionen var bland flottans gemenskap så liflig, att de flesta kompani-chefer öfverhopades med ansökningar om kommendering dertill. Ingen behöfde således mot sin vilja kommenderas, och denna omständighet torde i ej ringa mån hafva bidragit till det goda, ja märkvärdiga helsotillstånd, som nästan oafbrutet fortfarit under hela expeditionen, oaktadt ganska starka afbrott i klimat förekommit. Med undantag kanske af skämd proviant, bidrager intet så mycket som hemlängtan och nedslagenhet till de ombord mest förekommande sjukdomar.”
I inledningen av boken beskrivs också huvuddragen av expeditionens mål:
”Sedan Svenska handeln och fraktfarten på vestra kusten af Amerika, på Ostindien och China, vunnit den utsträckning, att konsuler på de förnämsta handelsplatserna i dessa trakter blifvit anställde, beslöt Kongl. Maj:t att ett större örlogsfartyg om hösten 1851 skulle utsändas, dels för att skydda handeln på dessa farvatten och tillse huru vederbörande konsuler uppfyllde sina åligganden, dels för att söka tillvägabringa handelsförmåner åt de förenade rikenas flaggor på sådana platser, der de ej ännu åtnjöto alla de företrädesrättigheter, som lemnades mera gynnade nationer.”
Gustaf Petter blev tagen i tjänst för första gången den 6:e juli 1848, då 21 år gammal. Han ersatte en Daniel Nilsson Westervik som fick avsked på grund av ålderdomsbräcklighet.
Han själv fick avsked vid generalmönstringen den 25:e maj 1864. Han var då 37 år gammal och hade tillbringat, i runda slängar, 16 år i tjänst. Ingen orsak till avskedet är angiven vilket är lite märkligt. I de fall det beror på skada, ålder eller om man misskött sig så brukar det nämligen finnas anteckning om detta. Kanske slutade han på egen begäran?
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik seglade jorden runt 1851-1853 med den svenska fregatten Eugenie. Hade inte fadern Isac flyttat med familjen från Fagerhult till Öland hade det kanske inte blivit på det viset. Isacs syster Greta Lisa däremot, hon stannade kvar.
Hon gifte sig den 14:e juni 1827 med drängen Carl Carlsson från Mörlunda och dom fick fyra barn tillsammans. Ett av dessa var Carl Fredrik.
Carl Fredrik gifte sig med Lovisa Nilsdotter från Kristdala den 29:e maj 1857 och dom emigrerar till Amerika senare samma år.
Fotografierna nedan har jag fått bekräftat är Carl Fredrik och hans fru Lovisa. Jag fick kontakt med en amerikansk släktforskare i Maryland vars fru är direkt släkt med Carl. Han har skickat en rätt lång historia kring hans liv i Amerika som jag får skriva om vid tillfälle.
Vi har inget foto på vår världsomseglare Gustaf Petter, men kanske liknade han sin kusin Carl Fredrik, vem vet?
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 >
[mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 >
[mfmff] Isac Svensson - 1794-1873 > hans syster var
Greta Lisa Svensdotter - 1807-? > hennes son var
Carl Fredrik Carlsson - 1834-1927
[mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter fick under sin uppväxt vänja sig vid att personer som stod henne nära lämnade henne.
1873, två år innan hon föddes flyttade den äldsta brodern i familjen, Lars Gustaf, till Amerika. Den näst äldste brodern, Per Wilhelm, anges i husförhörslängderna som ”saknad sedan 1875 eller 1876”. I Gefle sjömanshus liggare kan man dock läsa att han mönstrade av i Göteborg 23:e mars 1877 efter arbete som jungman på ett skepp med Gibraltar som destination, men troligen vet ingen därhemma var han finns. Han blir senare inskriven i längden över obefintliga med notisen: ”varit borta öfver 20 år och många äro troligen döda”.
1887, när Albertina Wilhelmina är 12 år gammal, så flyttar även brodern Berndt Emil till Amerika. Fem år senare, 1892, gör den yngste brodern Johan Alfred samma resa och hon blir således enda barnet som är kvar i hushållet.
Under loppet av ett och ett halvt år dör båda föräldrarna. [mfmf] Gustaf Petter går bort 1896 när hon är 21 år gammal och modern [mfmm] Brita Kajsa dör i cancer året efter.
Med tre bröder på andra sidan Atlanten, en fjärde som saknas och båda föräldrarna i himlen, så är Albertina Wilhelmina är nu den enda som finns kvar av familjen. Men, året därpå, den 17:e maj 1898, gifter hon sig med sin [mff] Nils Johan Albert.
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939
År 1832, när [mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik, är fem år gammal så lämnar familjen Fagerhult och flyttar till Boslät i Mönsterås. Under sin tid i Mönsterås blev familjen (eller någon i familjen) anklagad för stöld (”Suspectus furti in Björnö commili”). Möjligtvis är detta en anledning till varför familjen år 1837 ännu en gång flyttade – denna gång till Räpplinge, Borgholms kungsladugård, på Öland.
Vid ankomsten till Öland den 1:a maj 1837 så stannar modern [mfmfm] Anna Cajsa Carlsdotter och barnen kvar vid Borgholms kungsladugård medan fadern [mfmff] Isac Svensson ofta vistas på annan ort med hopp om att få arbete som smed. Den 8:e januari 1838 blir familjen intagen av bonden Lars Larsson i Lilla Istad som ”ansvarar för dess framtida bergning”. En kort tid senare, samma år, finns anteckning om att Isac är bysmed för Stora och Lilla Istad samt Staretorp Nr: 2.
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mfm] Albertina Wilhelmina Gustafsdotter - 1875-1939 > [mfmf] Gustaf Petter Isaksson Westervik - 1826-1896 > [mfmff] Isac Svensson - 1794-1873
HerrNilsson.net 