Missväxtåren

Under missväxtåren 1867-1869 var Öland synnerligen drabbat, enligt många var det flacka, skogslösa landskapet en förklaring. Givetvis genomlevde många ur vår släkt dessa år på Öland, exempelvis var [mff] Alberts föräldrar Nils Magnus och Mathilda bägge i 10-årsåldern vid denna tid. [mfm] Wilhelminas föräldrar Gustaf Petter och Brita Kajsa var i 40-årsåldern.

Nedan är några artiklar jag transkriberat från Ölandsbladet och Barometern som skriver om ämnet under dessa år.

Ölandsbladet, 31 oktober 1868

“- Tredje årswäxtberättelsen från Kalmar länsstyrelse lyder sålunda: Uti de twenne föregående berättelserna är redan omnämdt , hurusom under wåren och hela sommaren långwarig stark torka högst menligt inwerkat på grödan, synnerligast å foderväterne och wårsäden, hwilken sednare på högländ jord knappast återgifwit utsädet. Denna för wäxtligheten skadliga wäderlek har emellertid warit gynnsam för skördearbetet, hwadan hö och säd, utan undantag, äro wäl inbergade. Afkastningen, hwilken hwad angår hwete och råg, är af utmärkt god beskaffenhet, utgör i medeltal enligt inkomna uppgifter: af Hwete och Råg 4:de; af Korn och Hafre knappast 3:dje och af Potatis 3:dje samt af Ärter, Bönor, Vicker, Rofwor och Kålrötter, som föga odlas, ungefärligen 3:dje kornet. På det hela för detta län, hwarest hufwudsädena utgöras af råg, korn och potatis, lärer således denna afkastning icke kunnas beräknas till mera än ⅓:del under medelmåttig skörd, i följd hwaraf brist på spannmål och potatis till föda och wårutsäde påtagligen är att emotse inom flere af länets socknar. Tillgångarne å hö och halm för kreatursutfodringen äro högst ringa och på flera ställen icke tillräckliga för ens hälften af wanliga antalet kreatur.”

Barometern, 23 december 1868

“- För de nödlidande på Öland. Med anledning af det upprop till den allmänna wälgörenheten, hwilket en på Öland bildad nödhjelpskomité till följd af mycket ömmande omsändigheter ansett sig böra utfärda, har redaktionen af Post- och Inrikes Tidningar låtit framlägga i Holmbergska bokhandeln i Stockholm en lista för anteckningar af de bidrag, hwarmed menniskowännen skulle wilja, i större eller ringare mån, söka att lindra den swåra nöden.”

Barometern, 23 december 1868

“- Stadsfullmäktige i Borgholm hade ordinarie sammanträde sistlidne måndag, hwarwid beslöts upptgande af lån å 15,000 rdr till skolhusbyggnad och annordnande af en soppkokning under instundande Januari, Februari och Mars månader för de allra fattigaste i staden.”

Ölandsbladet, 24 december 1868

“- Den adress som utgått till allmänheten från nödhjelps-komiteén härstädes har följande lydelse: Sistliden sommars owanligt starka torka har, så widt wi kunnat utröna, icke inom någon landsdel i hela riket åstadkommit en så stor och allmän förödelse, som här på Öland, hwars flesta socknar lidit en nästan total missväxt å all slags säd äfwensom å potatis och höfoder. Också utgör denna ö, såsom bekant är, ett skogslöst och flackt land, der, med undantag af några trakter, närmast kusten, det i allmänhet mycket tunna matjordslagret hwilar omedelbart på kalkflisan. På många ställen grödan blivit så förbränd, att icke ens utsädet erhållits åter. Under wanliga år kan Öland till andra orter afsätta betydliga qwantiteter säd, men i år deremot finnes på hela ön knappast något hemman, som efter fyllandet af eget behof får öfwerskott af spannemål eller potater till afsalu; de aldra fleste hemmansinnehafware måste köpa till eget husbehof och för en stor del af dem är det inbergade förrådet till den grad knappt, att det inte kan räcka längre än till årets slut. Under sådana omständigheter har den jordbrukande allmogen i möjligaste måtto inskränkt sitt behof af tjenare och legoarbetare, hwaraf följden blifwit en allmän brist på arbetsförtjenst för den stora massa af öns befolkning , som, i saknad af eget jordbruk, måste för winnande af lifsuppehälle arbeta åt andra. Denna lösa arbetarebefolkning är så mycket mera att beklaga som högst få af densamma ega något af wärde att förwandla i penningar för inköp af säd. Nöden är redan stor och hotar att inom kort antaga högst betänkliga proportioner. Wäl har på begäran af 22 bland Ölands 33 kommuner, Länsstyrelsen nyligen ingått till Kongl. Maj:t med underdånig framställning om såwäl undsättningslån som anslag utan återbetalningsskyldighet, det sednare till förmån för den arbetsbehöfwande personalen; men dels lärer, af brist på tillgänglige medel, det komma att dröja länga innan orten erhåller några undsättningslån, hwilka i allt fall egentligen komma endast den besutna allmogen till godo, och dels torde, med hänsigt till knappheten af befintligt anslag de understöd som möjligen lemnas kommunerna på Öland utan återbetalningsskyldighet , huru wälkomna de än blifwa, icke kunna fylla mer än en ringa del af de stora behofwen. Wid detta förhållande och på uppmaningar från flera trakter af ön hafwa undertecknade bildat en nödhjälpskomité för Öland, för att i sådan egenskap och till förmån för den fattiga arbetarebefolkningen på denna ö wädja till den allmänna wälgörenheten inom bättre lottade delar af Riket, insamla och emottaga de gåfwor i penningar eller spannemål, som kunna för ändamålet godhetsfullt lemnas, samt besörja fördelandet och användandet deraf, med uttryckligt förbehåll, att gåfworne, så wida gifwarne ej annorlunda specielt föreskrifwa, skola uteslutande komma de mest behöfwande bland öns arbetsklass, och såldes icke den besutna allmogen, till godo, antingen och helst genom beredande af lämplig arbetsförtjenst, eller och såsom direkt understöd. Komitéen fördriftar sig således härmed ställa ett offentligt upprop till den i lyckligare eller mindre bekymmersamma omständigheter stadda allmänheten uti andra städer och orter i Riket, med ödmjuk anhållan om något bidrag, större eller mindre, för ofwannämnde ändamål; utbedjande sig komitéen att sådana gåfwor, enstaka eller ännu heldre ortwis hopsamlade, måtte ju förr desto heldre warda hit öfwersända under adress: “Nödhjelps-Komitéen för  Öland, Borgholm” hwarefter redowisning i sinom tid skall tacksamt lemnas. 

Det steg Komitéen nu wågat taga, är, ehuru påkostande, dock förestafwadt af en oundwiklig nödwändighet. Det torde af den allmänna rösten så mycket mindre ogillas, som Öland, oss weterligen, aldrig förr utsändt någon dylik bön, men deremot flera gånger gifwit rätt ansenliga bidrag till andra provinser, då dessa, likasom nu Öland, hotats med hungersnöd i följd af misswäxt.

Borgholm den 12 December 1868.

 J.F. Caspersson, Häradshöfding 

A. Lindvall, Kontraktsprost

J. Söderström, Ordningsman

J.P. Ljungqvist, Stads-Predikant

E. Marksson, Handlande

Fr. Borell, Handlande

M.G. Torrén, Handlande

E.J. Rudberg, f.d. Riksdagsman

Fr. Pettersson Riksdagsman

Ölandsbladet, 2 januari 1869

“- Till Nödhjelpskomiteen härstädes inflöto redan i början af denna wecka mellan twå och tre hundra riksdaler, hwarför den redan börjat röra på sig för att bispringa de mest nödställda.

Lyckligtwis har wintern här på orten ända hittills artat sig ytterst blid, så att befolkningen icke behöft lida af köld, om än en och annan nödgats lida brist på bröd. Att man har anledning befara detta sednare synes deraf att på sjelfwa Julafton personer från landet hos brödförsäljare i staden erbjudit sina kläder såsom waluta för bröd, som dock ingen gerna kunde eller wille emottaga. Tiggare hafwa före Jul wandrat omkring i stor mängd, klagande öfwer att de knappast erhålla så mycket som de kunna stilla hungren med, och deras utseende tycktes witsorda sanningen deraf, ty de se werkligen hungriga ut.”

Barometern, 3 februari 1869

“- Nödbrödsämne. Wid det af landshöfdingen utlysta möte i Kalmar den 14 Jan., för öfwerläggning om åtgärder för lindrande af nöden, framställdes af ett ombud från de norra socknarne på Öland en förfrågan, om icke granlafwen på träden i Böda kronopark kunde få af allmogen afplockas och anwändas såsom nödbrödsämne, hwilket dock af landshofdingen ansågs icke kunna bifallas.” 

Ölandsbladet, 6 mars 1869

“- Från norra delen af ön skrifwes följande: Fastän fattigwårdsstyrelsen gjort och gör hwad göras kan och kommunen ådragit sig flera tusen rdsd skuld för inköp af spannemål till den arbetande befolkningen är dock nöden förfärlig. Den inköpta spannemålen är till största delen förtärd och uthungrade wandra dagligen i mängd från dörr till dörr för att uppehålla lifwet. Flera af jordbrukarne sakna snart nog bröd för dagen och korn till utsäde, huru då meddela åt de kringwandrande? Mången af dessa arma warelser tala på ett förfärande sätt om sin belägenhet. En sådan, höljd i trasor, sade under tårar sig ingen förhoppning hafwa att kunna undgå hungersdöden utan att dränka sig. Personen sade sig hafwa försökt äta “sågspånsbröd”, men kunde det ej, äfwensom ruttet trä och hasselknop. Det är hemskt att se och höra dessa personer och blott obetydligt kunna hjelpa och undsättningmedlen räcka icke långt, så utblottadt på spannemål som här är. Man beräknar, att 150 familjer i wår kommun redan nu sakna det nödwändigaste. Den i Borgholm bildade nödhjelpskomitéen torde med något af de till den influtna gåfwomedel, hwilket ock wore på det högste wälkommet.” 

Barometern, 7 april 1869

“- Sjukligheten på Öland är temligen stor. Smittkoppor är en bland de mest gängse sjukdomarne.”

Skeppet Lydias mönstringsliggare

Nedan är mönstringsliggaren för skeppet Lydia där [mfff] Nils Magnus Larsson var inskriven som jungman. Man kan utläsa några nya detaljer, bland andra:

  • Man var som mest tolv personer ombord på skeppet varav fem var från Öland, fem från Gävle, en från Sölvesborg samt en timmerman från Finland.
  • Nils Magnus tjänstgöringstid var enligt liggaren 17 månader och 5 dagar med en lön på 25 kronor per månad.
  • Två personer mönstrade av i Rotterdam och en i London innan skeppet förliste.
  • Två personer mönstrade på i London, förmodligen bara några månader innan skeppet förliste.
  • Antecknat i liggaren: ”Anm. Skeppet Lydia afgick från Wilmington den 18 oktober 1879, destinerad till Glasgow men har sedan ej hörts utaf.”
[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 >  
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >  
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879

Kan Alberts pappa ha sett ut så här, ungefär?

[mff] Alberts far Nils Magnus Larsson försvann som bekant till sjöss, tillsammans med skeppet Lydia som fraktade hartz mellan Wilmington och Greenock. Eftersom han dog ung, endast 22 år gammal, är chansen att man hittar något fotografi på honom rätt liten.

Men, hans kusin Janne Rubert däremot, han fastnade på bild när han ansökte om medborgarskap i Chicago, Illinois.

Janne Rubert Olsson föddes den 6:e september 1881 i Södra greda och var således inte påkommen när Nils Magnus gick bort. Han lämnade Sverige den 15:e augusti 1901.

Han var lite svår att lokalisera eftersom han, väl landstigen i Amerika (via Liverpool och Quebec), blev till John Robert istället för Janne Rubert. När han ändå var i farten så passade han också på att byta efternamn från Olsson till Themander. Det senare dokumenterades i samband med naturaliseringsprocessen i december 1938 (bild nedan).

Sedan, och det hör till ovanligheten, så fanns ett fotografi tillsammans med hans ”Decleration of intent”:

I dokumentet får man bland annat veta att han arbetade som snickare, var 1,67 cm lång, vägde 72,5 kg, hade ljudbrunt hår och hade blå ögon.

Innan Robert blev fullvärdig medborgare så hann han med en hel del.

Han bor enligt 1910 års federala folkräkning hos sin syster Frida Marie och hennes familj på adressen Chicago Ward 8, Cook, Illinois. Den 6:e maj 1911 så gifter han sig med Selma Nelson, svensk även hon. Den 14:e november samma år föds deras dotter; Violet. Några år senare, den 26:e augusti 1916 föds deras son; Carl Alvin Robert.

Med två små barn och (förmodligen) fru att försörja blir han år 1918 inkallad att tjänstgöra i 1:a världskriget. Däremot tror jag att han slapp undan. Hans ”registration card”, som är daterat till den 12:e september 1918 bär stämpeln ”U.S. EXEMPTION BOARD”.

Efter några sökningar lärde jag mig att befolkningen blev uppdelade i fem olika segment varav de tre övre segmenten var tillgängliga för tjänstgöring. En av de två nedre klasserna, som alltså inte behövde delta i kriget, inkluderade; ”Married registrants with dependent spouse or dependent children with insufficient family income if drafted.”. Jag tror Robert diskvalificerades av just denna paragrafen.

Samma tur verkar han inte ha haft när 2:a världskriget startade. Här finns inga stämplar som sätter någon på undantag. Den 27:e april 1942 i Chicago så blir han värvad för militärtjänstgöring. Han är enligt rapporten 60 år gammal, flintskallig och bär glasögon.

Den sista uppgiften jag hittar om Robert är att han dog i juli 1977. Det skulle innebära att han blev 95 år gammal, efter att ha överlevt både resan över Atlanten och två världskrig. Det är inte så illa.

[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > 
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879  >
[mffff] Lars Olsson - 1843-1905 > hans bror var 
Nils Magnus Olsson - 1833-1918 > hans son var
Janne Rubert Olsson - 1881-1977

Arvet – en rökpipa och en rothatt

Nyfikenheten tog överhand och jag letade reda på [mfff] Nils Magnus Larssons bouppteckning utan någon riksarkivhjälp. Jag har försökt att transkribera hela texten men på ett par ställen har jag inte lyckats (har skrivit ???) så den som vill sätta sina översättarkunskaper på prov är mer än välkommen.

Man kan konstatera, efter att ha läst igenom dokumentet, att Nils Magnus Larsson inte lämnade någon större förmögenhet efter sig. Det blev inte mycket mer än en rothatt och en rökpipa för Mathilda Kristina och Nils Johan Albert.

Personen som benämns som ‘Johan Johansson’ är med största sannolikhet Mathilda Christinas far som i andra källor heter ‘Jonsson’. Förr var man inte så petig, man kunde exempelvis kallas Olsson/Olofsson eller Jonsson/Johansson.

En nyhet för mig är att man, enligt min bedömning, satt ett datum då Nils Magnus ska ha omkommit. Andra källor har bara årtalet 1879 angivet, men i bouppteckningen är det bestämt till den 30:e november.

Instämmer också i morbror Alfs kommentar: ”Motsvarar ungefär 20000 kr idag. Så det var ju inte så mycket om man tänker att en ung änka med ett litet barn skulle leva på det. Dessutom kunde hon ju troligen inte läsa eller skriva, eftersom hon bevittnar ”med handen på papperet”.

Bouppteckning efter Nils Magnus Larsson:

”År 1880 den 7 augusti förrättades bouppteckning efter aflidne sjömannen Nils Magnus Larsson å Wannborga utmark enligt från sjömanshuset i Gefle ankommen skrifvelse omkommet å skeppet Lydia på resa från Sydamerika till hemorten den 30:e november 1879 och efterlemnar nu Enkan Mathilda Kristina Johansson med henne i lifstiden sammanaflade barn Nils Johan Albert född den 23 juni 1878.

För att bevaka den omyndiges rätt inställde sig Johan Johansson i Wannborga utmark enligt Häradsrättens förordnande af den 6 augusti detta år.

Enkan tillsades nu att uppgifva boet sådant det vid hans frånfälle befans vid eds påföljd och skedde nu uppteckning och värdering i ording sin följer nämligen…”

Ölands norra mots häradsrätt 1880
KröreKröre
Ett sylinder ur 88
Gångkläder
Tröja o byxor af kläde12
En rothatt75
En halsduk25130
Diverse
1 kagg 16, En rökpipa 1228
1 skrin 1-50, ett skåp 502
En mattavla 25, brädlappar 2550
1 H baktråg 25, ???75353
Ankommen innestående hyra28214
Fordran av Nils Persson i
Södra Greda innestående
Tjenstehjonslön
375031964
Boets tillgångar34417
Ölands norra mots häradsrätt 1880
Gravationer
Bouppteckningsarvode344
Wärderingsarvode1444
Summa behållning33979

”Att allt i detta bo blifvit riktigt uppgifvet sådant det befans vid den aflidnes frånfälle betygar under edelig förpligtelse af Wannborga utmark dag som ofvan

‘Mathilda Kristina johansson’

med hand å papper.

Undertecknad har vid förestående bouppteckning varit närvarande och har deremot ingenting att anmärka Försökrar af Wannborga utmark dag som ofvan

‘Johan Jonsson’

Att så vara upptecknadt och werderadt betyga

Ormöga och Askelunda dag som ofvan

‘CM Hök’, ‘Joh. Peter Magnusson’

Ölands norra mots häradsrätt 1880
Ölands norra mots häradsrätt 1880
[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 > 
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879

260 år av Nilssons!

Jag roade mig med att ta reda på vart och när namnet Nilsson började. Alltså att följa hur långt namnet Nils/Nilsson/Nilsdotter finns i rakt led bakåt i tiden utan avbrott. Eftersom patronymikon ju ändras hela tiden så har jag även räknat förhållandet mellan Maria Sofia Nilsdotter och Nils Magnus Larsson till övningen. Samtliga personer nedan är födda i Föra socken förutom Albert och Gust som föddes i Löts socken.

  • [mf] Gustav Georg NilssonMålare – 1908-2000
  • [mff] Nils Johan Albert NilssonHemmansägare – 1878-1969
  • [mfff] Nils Magnus Larsson – Sjöman – 1857-1879
  • [mfffm] Maria Sofia Nilsdotter – 1835-1921
  • [mfffmf] Nils Nilsson – Ålderman – 1810-1893
  • [mfffmff] Nils Persson – Bonde – 1758-1837

Därefter tar det stopp, eller rättare sagt, arkiven tar mig inte längre. Men Nils Perssons föräldrar hette Per Larsson och Karin Månsdotter vilket hugger av Nils-grenen i släktträdet.

Så, om man vill fira den stora ”Nilsa-dagen” så är Nils Perssons födelsedag den 8:e oktober ett utmärkt tillfälle.



Fyrmästare på Ölands Norra Udde

Karolina Larsdotter var [mfff] Nils Magnus Larssons lillasyster (21 år yngre – föddes ett år innan han omkom) och precis som honom föddes hon i Torp, Föra. Den 27:e mars 1903 gifter hon sig med lotsförmannen Albert Theodor Holmberg i Kårehamn. Tillsammans får de 6 barn, vilka då blev [mff] Nils Johan Alberts kusiner.

Karl Yngve Alexis Holmberg

En av dessa var Karl Yngve Alexis Holmberg som blev Fyrmästare. Enligt Svenska fyrsällskapet arbetade han på dessa platser:

[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 >
[mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 >
[mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879 >
hans syster var Karolina Larsdotter - 1878-1965 >
hennes son var Karl Yngve Alexis Holmberg - 1904-1978

Från Persnäs till Rockford

Den 10:e mars 1883, fyra år efter att [mfff] Nils Magnus Larsson omkommit till sjöss så flyttar [mffm] Mathilda Christina Johansdotter till sin nya make Carl August Nordström i Persnäs, Hörlösa. Där får de tillsammans fem barn:

  • Agda Nathalia – 1885-03-22
  • Albin – 1887-08-03
  • Emelie Octavia – 1895-06-21
  • Elvida Christina – 1898-10-14
  • Helga Adelia – 1901-08-04
Ur Husförhörslängden 1895-1906 i Persnäs, Hörlösa nr 2

När Elvida Christina föds är inga mindre än [mff] Nils Johan Albert Nilsson och hans hustru [mfm] Albertina Wilhelmina faddrar. Detta visar att, trots att hon lämnade honom som fosterson hos sina föräldrar, så behåll de kontakten.

Ur Födelseboken i Persnäs 1898

Mathilda Christinas nya make Carl August verkar ha åkt till Amerika vid ett flertal tillfällen (första gången 1901 vad jag kan hitta) vilket säkert bidrog till att familjen successivt flyttade dit. Den 28:e december 1907 reser sonen Albin Nordström till Amerika. Systrarna Agda Nathalia och Emelie Octavia gör samma resa 16:e augusti 1909 respektive 28:e september 1910.

Den 11:e maj 1912 flyttar Mathilda Christina till Rockford, Illinois, Amerika med sina två döttrar Elvida Kristina och Helga Adelia. Detta samma dag som Wilhelm Edvard Larsson, bror till hennes f.d. make Nils Magnus. Han står dock inte med i passagerarmanifestet i Köpenhamn.

Ur Utflyttningslängden i Persnäs 11/5 1912

I passagerarlistan på SS Hellig Olav som avgick från Köpenhamn den 16:e maj 1912 kan man se att familjen skulle resa till Carl August i Rockford, Illinois.

Passagerarmanifest SS Hellig Olav 16/5 1912
Rockford Station 1890
Rockford, Illinois
[mf] Gustav Georg Nilsson - 1908-2000 > [mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > [mffm] Mathilda Christina Johansdotter - 1856-(?)

Omkom till sjöss

Åren 1878/79 var förmodligen både de bästa och de sämsta åren i den 21-årige [mfff] Nils Magnus Larssons liv. Den 2:e februari 1878 flyttar han till Wanborgas utmark i Löt där han den 10:e februari gifter sig med [mffm] Mathilda Christina Johansdotter. De bor på samma gård som hennes föräldrar och syskon.

Ur Husförhörslängden, Löt 1871-1885 (datum för vigsel enligt Lysnings- och Vigselboken är 10/2 och inte 16/3)

Några månader senare, den 15:e maj, mönstrar Nils Magnus på som jungman vid Gefle sjömanshus med en lön på 25 kronor. Skeppet heter Lydia och destinationen är Port Natal. Där hemma väntar Mathilda Christina barn (Nils Johan Albert).

Den 23:e juni föds [mff] Nils Johan Albert och Nils Magnus är av allt att döma fortfarande till sjöss. Sista gången någon såg skeppet Lydia var den 18:e oktober (22:e enligt en källa) 1879 när det avgick från Wilmington i Amerika med Glasgow som destination.

1880 skriver prästen i kyrkans Död- och Begravingsbok att ”Alla 3 troligen drunknade och förgångne med skeppet från Gelfe, Lydia som den 22 oktober 1879 afgick från Wilmington i Nordamerikas Förenta Stater till England och sedan spårlöst försvunnit, enligt uppgift af Rederiet.”

Prästens anteckning i Död- och Begravningsboken

Ytterligare två personer från Wannborgas utmark fanns med på skeppet: Johan Nilsson och Per August Bernadotte Andersson.

När änkan Mathilda Christina den 14:e januari 1883 gifter om sig med Carl August Nordström i Hörlösa, Persnäs så antecknas i protokollet: ”Hon visar boupptäckning efter sin aflidne man Nils Magnus Larsson (…..) Barnets förmyndare och morfar Johan Pet. Jonsson bifaller och erkänner att barnets arfsmedel utfallit.” Alltså blev Nils Johan Albert fosterson hos Mathilda Christinas föräldrar efter makens bortgång.

[mf] Gustaf Georg Nilsson - 1908-2000 > [mff] Nils Johan Albert Nilsson - 1878-1969 > [mfff] Nils Magnus Larsson - 1857-1879